What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 18 juli 2010

SATANSBRATEN (1976) Västtyskland, 106 minuter. Regi: Rainer Werner Fassbinder.



Ehh???

Ja, det är ju en tysk film...

Anledningen till att jag gav mig i kast med den här filmen var att jag sedan barndomen försökt hitta den där mystiska filmen där en man står på en offentlig toalett och talar om sin penis som heter Fridolin. Jag mindes att filmen var tysk och från 70-talet så Fassbinder låg väl nära till hands. SVT körde ju många märkliga och intellektuella filmer i rutan på den tiden och just ovan nämnda scen hade satt sig i minnet och att hitta filmen där den ingick hade blivit något av en fix idé för mig. Och så - 185 år senare skulle jag då äntligen få se den!

Guns and love guns.

Här skulle jag egentligen beskriva handlingen men det är ett stort problem då jag inte har en susning om den. Lätt berusad och med fokus på roliga tyska detaljer gick mig meningen med filmen totalt förbi. Detta är nämligen tyskt vansinne av det mest teatraliska slaget. Denna fars, som det trotsa allt är, handlar om författaren och poeten Walter Krantz (Kurt Raab) och de galna människorna i hans omgivning. Walter är hela tiden på jakt efter pengar och som jag förstår det inspiration till nytt storverk då skrivandet gått i stå. Det är väl typ allt jag kunde uppfatta. Det stora problemet var inte att jag hade druckit en smula utan att berättarformen är så fruktansvärt absurd och referensramen är långt bortom min egen att man antingen kan avfärda allt som vansinnigt trams eller skamset konstatera att man var för dum att haja galoppen. Nu anser ju jag att detta var värdelös intellektuell buskis berättad med värsta teaterform, vilken jag avskyr, och jag kan därmed för mitt liv inte fokusera på vad som egentligen sägs då jag helt tappar intresset. Jag inser dock att det refererades till både det ena och det andra i litteraturens och poesins värld samt även till politikens men det mesta av detta går över mitt huvud och jag får ignoransens långa näsa. Eftersom filmen trots allt var tysk fanns det ändå vissa roande element för min del, då filmen är som en parodi på tyskheten själv. Sådärja! Nu har jag outat mig själv som obildad pappskalle. Till mitt försvar bör nämnas att det är skillnad på intellektualitet och intelligens och det sistnämnda besitter jag fortfarande i hyfsad mängd, även om det minskar för var dag som går...

Typisk tysk företeelse: att piska sin bror på stjärten med neddragna byxor.

Javisst ja! Hur var det då med penisen vid namn Fridolin? Jodå, Walter besöker mycket riktigt i filmen en offentlig toalett där han möter en manlig prostituerad som visar sin penis för vår vän och förklarar att han en gång hade en kvinna som hette Frieda och han då döpte sin mandom till Fridloin då dessa namn går så bra ihop. Ni förstår då varför jag tänker på penisar när t ex en viss före detta miljöpartistisk riksdagsman kommer på tal? Thank you Fassbinder!

BETYG: 2/7 Ja, den här teatraliska intellektuella smörjan gick mig över huvudet som en lågtflygande B52:a. Jag kunde dock garva åt ett och annat skönt tyskt element och mysa åt att en barndomsgåta har lösts.

Här kan man ana att denna kvinna är masochist. Jag tror det är för att hon går omkring med så snygga glasögon, eller..?

Ernst, ja han i Lederhosen, finner det lämpligt att hala fram den när den masochistiska kvinnan avnjuter ett mål mat.

The male gaze - i en miljö för bara män.

Här får Walter stifta bekantskap med Fridolin och Fridolin har minsann inget skägg.

Ernst pysslar med sin flugsamling.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar