What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 24 juni 2010

HOTEL ST. PAULI (1988) Norge, 104 minuter. Regi: Svend Wam.



Oookej..???

 
Mor tittar ut genom fönstret. Föraktet lyser i hennes ögon.

Den norske bondläppen Morgan (Øyvin Bang Berven) lämnar sin ångesttyngda stuga på landet, där hans invalidiserade mor blänger förebrående på honom, och beger sig till storstaden för att knulla en hora. Ja, så enkelt är det och så rättfram uttrycker han det hela när han möter den prostituerade Gerda (Amanda Ooms) på gatan. Gerda tar med honom hem, trots att hennes författarkille Jor (John Ege) är hemma. Tillsammans röker de gräs och vartefter idkar Morgan och Gerda sex i Jors åsyn. Efter ett tag tar sexet en mer kinky vändning och när Jor börjar piska Morgan på bara stjärten med sitt bälte får lantisen nog och springer iväg. Händelsen triggar alla tre inblandade på värsta sätt och det som sedan följer är en studie i mental avgrund.

Tick tack tick tack....Ångest...

Oj så diplomatiskt och fint jag beskrev skeendet här ovan - med tanke på att filmen är ett riktigt spektakel. Den börjar som rena rama råklyschan av skandinavisk ångest. Ingen dialog, endast förebrående blickar, ljudet av vinande vind och gamla klockor samt en allmän känsla av skuld och ångest. Efter att ha sett den norske cowboyens (ja, han hade sådan utstyrsel på sig på resan!) tågfärd och ankomst till storstaden började jag undra om filmen var ett skämt och menad som en parodi då unge Morgan betedde sig tämligen egendomligt med märkliga ticks på tåget samt en hejdundrande handtralla på en offentlig toalett. Interaktionen mellan skådespelarna var också den fullkomligt inadekvat och löjeväckande. Till på köpet var skådespelarinsatserna skrattretande. Nog för att manuset var ett skämt men Amanda Ooms skådespeleri var som hämtat ur en pissdålig teaterpjäs och Øyvin Bang Bervens hysteriska luftgitarrspel kändes som en pinsam teaterövning för nybörjare som vill lära sig kroppsligt uttryck. Faktum är att desa detaljer var riktigt roliga och det "ångestladdade" dramat förvandlades till en (i mina ögon) absurd sketch. Fröken Ooms verkar gilla att ta av sig paltorna och det gjorde hon med råge även i denna film. Tur att hon var så ung och snygg här. Det är dock inte speciellt sexigt när hon idkar vattensport med cowboyen eller när Jor vill vara med med sitt bälte. Tanken var väl att det skulle vara ångestväckande och plågsamt när Jor tvingas se på det kinky skeendet och sedan vilja tvinga sig på leken med bältet i högsta hugg med det blir snarare komiskt. Som krydda på hundskiten får vi även ta del av lite knarkande och könsstympning. Tydligen finns det någon annan och längre version av denna film med annat slut men jag kan med gott samvete påstå att INGET skulle kunna ha räddat denna skämda soppa från att vara en fullfjädrad hysteriskt gobblande kalkon!


BETYG: 2/7 Ja, det var så dåligt att det var roligt på sina ställen och därmed åker betyget upp.

"Varför tittar mor på mig med ett sådant förakt?"

"Hmm, kanske för att jag älskar att 'läsa' herrtidningar?"

Amanda Ooms presenterar sig - utan en tråd på kroppen (om man inte räknar mössan mellan benen förstås!)

Brokeback Morgan sitter på tåget har vidunderliga ticks.

Before "Brokeback Mountain" there was Morgan. Och framför allt: Before George Michael there was Morgan! Njut av din personliga stund på den offentliga toaletten Mogge!

Jor passar också på att bete sig märkligt och sätter igång och leker med en lampa i Morgans nylle. Oj oj så effektfullt...

Lantisen bjuds på lite rock 'n' roll-tobak.

O jävlar vad glad han blir och börjar spela teatralisk luftgitarr!

Inte nog med det, Morgan har lite överskottsenergi och börjar tolka 50-talets scenmanér.

Här skvalar det när Gerda låter Morgan lätta på trycket. Jor tittar på (i sina sköna skinnbrallor!)

Jor ger sig in i vuxenleken och smiskar Morgan med sitt bälte. Mogge tycks gilla det i början...

...men ack! En sådan smutsig synd resulterar i en ångest som aldrig kan tvättas bort!!!

Morgan klappar ihop en smula.

Även Jor mår lite kasst och konsulterar en kompis med ryskt namn.

Jor i klinsch med ryssen på en - just det: offentlig toalett.

Morgan får kåtslag (och då menar jag verkligen kåtslag!) i skogen och Gerda får plikta.

Gerda är inte helt bekväm i situationen.

Hoppsan! Där kilade det för Morgan...eller?

"Fy fan vilken ångest. Bäst att knarka lite."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar