PRISON OF THE PSYCHOTIC DAMNED (2006) USA, 87 minuter. Regi: David Kann.

Släpp för fan ut mig!

Oj vad flashig titelsekvens! Synd bara att den degenereras av horribel amatörmetal.

 En skara omaka våp plus ett mongo till kameraman under ledning av professor Rayna Bloom (Susie Adriansen) beger sig in i en gammal övergiven tågcentral, där man uppenbarligen torterat sinnesjuka människor en gång i tiden, för att göra en dokumentär. Denna visit förvandlas efterhand till en mardröm då de dödas andar vill åsamka de levande samma plåga de en gång fick uppleva.

Kansas är helt psykotisk. Alltså måste hon blotta sina fula silikonbröst.

 Nya bottnar nås på Udda Film när jag pinar (alt. halvslumrar) mig igenom denna dynga. Redan under titelsekvensen inser man att detta kommer bli ett stolpskott som skulle ge eko över en stadion av San Siros magnitud. I dryga fyra minuter får vi njuta av ett flashigt kollage av gryniga bilder i bästa skräckfilmsstil tonsatt av ett uruselt amatörmetalband där sångerskan dessutom sjunger falskt. Här inser man att regissören totalt saknar omdöme vad beträffar allt från stämning till tajming och att här gissa att filmen blir usel är som att "gissa" att politiker ser till sitt eget bästa före allmänhetens.

Spjuvern till kameraman har just dragit på en serie brakskitar, något han finner fantastiskt kul till skillnad från Kansas.

Jag har svårt att motivera mig att ens skriva om den här skiten då regissören uppenbarligen inte orkat göra en bra film. Nej, mer sannolikt är att han är för dum i huvudet för att göra en bra film. Han har istället satsat allt på flashiga skrämselklipp. Ni vet, bråkdelen-av-en-sekund-klipp där något grynigt "läskigt" nästan framträder, ackompanjerat av något dissonant ljud. Detta är ju ett vanligt grepp i genren, men Kann (eller Inte-Kann som jag vill döpa om honom till) lyckades skapa en fullkomlig effektinflation såsom han missbrukade detta grepp. Tänk er "Blair Witch Project" i en rivningskåk späckad med dessa effektklipp - i en timme innan det egentligen händer något! ZZZZZZZZZZ!!!! Och när det väl hände något spelade Kann naturligtvis ut det gamla psykoskortet så att det skulle bli så "mardrömslikt" som möjligt. Mardrömmen bestod snarare i att titta på skiten... För oj vad läskigt det blir när våra "hjältar" smyger omkring i gamla korridorer samtidigt som vi hör viskningskollage blandat med ljud från en sådan där skrattande leksak som låter som typ Piff & Puff. Wow, creeeeeeepy... Nej, ser ni den här rullen i er lokala filmbutik rekommenderar jag att ni sparkar den av hyllan med sträckt vrist!

BETYG: 1/7 Kan det bli sämre än så här? Jo, det kan det nog men inte mycket. Smörja!

Kameramannen håller teknikgenomgång där han visar upp det senaste inom video- och spökjägartekniken.

Våpbrigaden lyssnar mer eller mindre entusiastiskt.

Ni kan se på de välskådespelade ansiktsuttrycken att det är fasansfullt att vandra omkring i den gamla tågcentralen.

"Hur ska vi göra den här filmen riktigt läskig? Jo! Vi klär ut den nakna bruden till Marilyn Manson!"

Oj vilka läskiga dockor de sinnessjuka hade...

Nej tyvärr människor, det här kommer inte i närheten av något sofoklesverk.

 
Kolla trailern och ni har sett i princip hela filmen minus några tuttar och ljudet av skrattande leksak.