What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 17 november 2010

SANGRAAL - BARBARIAN MASTER (1982) Italien, 85 minuter. Regi: Michele Massimo Tarantini.



Muskelbarbarer i benvärmare av päls.

Att hitlerperspektiv kan vara så sexigt.

 Vår muskelhjälte Sangraal (Pietro Torrisi) har inte haft det lätt men trots att hela hans stam slaktades när han var ett litet spädbarn har han växt upp till en stolt krigare som leder sin nya stam mot ett bättre liv. Åtminstone är detta hans ambition, men  tyvärr råkar även denna stam ut för en slakt när han i sin rättrådighet assisterar en stam som trakasseras av den onde Nanuk (Mario Novelli). I denna slakt dödas Sangraals älskade fru och vår hjälte vill med trolldomens hjälp väcka henne till liv igen och beger sig därför iväg på en episk resa för att söka en mäktig trollkarls hjälp samtidigt som han törstar efter hämnd. Med sig på resan har han den nya stammens prinsessa Aki (Yvonne Fraschetti) som suktar efter hans kärlek och den superschyste främlingen Li Wo Twan (Hal Yamanouchi). Deras väg är dock kantad med onda typer som vill dem allt annat än väl.

Nu ÄNNU sexigare när Sangraals tuffa vänner också är med på bild. Kolla in det MASSIVA pungskyddet av läder på snubben till höger. Isch, YNF!

Typisk barbarfilm detta, med: muskler, onda mördare, trolldom och lättklädda brudar. Homoerotiken ligger tung i luften när muskelknuttarna kämpar i sina små höftskynken, alternativt läderpungskydd. Sådant gör ju alltid en film sevärd, kryddar man dessutom upp detta med ännu mer lättklädda brudar är det ju alltid ett plus. Med detta sagt måste jag säga att jag är lite besviken på den här filmen då jag hade väntat mig mer av den. Det var liksom ingenting som stack ut riktigt. Visst fanns det en del skojiga ögonblick med superdramatiska dubbade repliker, dålig skärpa och humoristisk gore men det kändes aldrig riktigt som om filmen lyfte. Stämningen förstördes väl till viss del av att min kopia hade irriterande osynkat ljud, vars osynk varierade när man försökte korrigera det, men framför allt var det nog mina allt för högt ställda förväntningar som sabbade denna film. Jag hade helt enkelt väntat mig ännu mer våld och kanske fler oväntade kalkondetaljer än vad som bjöds. Två roliga detaljer som dock bör pekas ut är den dramatiska körmusiken som mässar Sangraals namn. Rena rama stölden av Carl Orffs "O Fortuna" från "Carmina Burana". Sangraal och hans polare stöter även på ett slags neandertalfolk vars dialog består av inverterad audio. Take that David Lynch! Den här filmen kan nog vara rolig om man är novis till genren men de goda italienarna har månglat ut bättre barbarrökare än den här.

BETYG: 3/7 På sina ställen skojig "Conan"-klon men ändå rätt seg i sin icke-originalitet.

Fantasifull yxa som har en tendens att samla på sig slafsigt skräp.

"AJ! Det gör ont."

Kräla era lättklädda stycken! Inför den mäktige...

...NANUK!

Sangraal slår ett slag för gay-bondage. Samtidigt har snubben till höger svårt att bestämma sig om han vill klä ut sig till C3PO eller Asterix.

Nanuk dyrkar topless-gudinnan och vem skulle inte göra det?

Det skojiga neandertalfolket som pratar baklängelska. Baklänges är kul!

Dramatisk och skön italiensk ögonnärbild.

Det kvinnliga svaret på Robert Plant.*

Oj, spännande när Sangraal öppnar kista med strålkastare i.

Nanuk på en flygtur.

Slutstriden RFSL drömde om!

Ha ha, här är Sangraals möte med neandertalfolket, men istället för baklängelska pratar de här tyska! Just det - AUF DEUTSCH mina vänner!

Bara därför tar vi en trailer AUF DEUTSCH också. Här har man lyckats smyga förbi YouTubes moralgestapo och slängt in en massa tuttar. *Gillar*

*Robert Plant refererade, i ett ögonblick av rockstjärnehybris, till sig själv som "The Golden God".


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar