What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 21 augusti 2012

LAND OF DOOM (1986) USA, 87 minuter. Regi: Peter Maris.



Postapokalyptisk matiné

Sköna geléspindlar som överlevt kärnvapenkatastrofen.

I en värld söndersliten av kärnvapenkrig regerar ondsinta gäng vars huvudsyssla är plundring, våldäkt och mord. Harmony (Deborah Rennard), en tuff ung kvinna, gör sitt bästa för att undkomma dessa banditer och finna ett bättre ställe att leva på. Under sin flykt snubblar hon över den sårade legoknekten Anderson (Garrick Dowhen) och tillsammans fortsätter de kampen för överlevnad, men farorna de måste undvika är många.

Sämre location kan man ju ha än Cappadocia.

Filmen började lovande med en ödslig vy över sumpmark med mänskliga kvarlevor som det kravlade omkring en massa buttericksspindlar på. När det sedan klipptes till en scen där ett banditgäng löpte amok i en by insåg man genast att detta skulle bli en lam film. Rena rama äventyrs-TV-episod-feelingen infann sig då man lyckades framställa mord, plunding och våldtäkt på det mest oengagerande och mesiga vis möjligt. Denna atmosfär gjordes senare ännu värre av att man gav Mark Governor, en kompositör med noll koll, fria händer. Hans fjolliga soundtrack förde ner filmen ännu djupare i en känsla av äventyrs-TV-serie för barn på 80-talet. Glad västkustorkesterpop när folk sätter igång och dödar varandra kanske låter som en icke menad komisk höjdpunkt, men istället känner man sig bara generad och ryser i filmmakarnas ställe. Ganska snabbt tjatade man även ut den smått fantastiska turkiska inspelningsmiljön med alla coola grottbostäder och lustiga klippformationer. Allt med den här filmen blev snabbt, likt inspelningsmiljön, öken. Som den lilla avföringspricken över bajskorvsi:et fanns det heller ingen som helst poäng med filmen. Filmen är en enda lång resa fram till ingenting och då är det ju tråkigt att själva resan är astråkig, dåligt gjord och fullkomligt meningslös.

BETYG: 1/7 Ja visst finns det filmer som är långt värre gjorda än denna (och många av dem finns representerade på denna sajt!) men herrejösses vilken tråkig och meningslös matinésoppa detta var. Faktum är att betyget sjönk med en pinne till under tiden recensionen skrevs då allt blev så mycket tydligare då.

Uslingar på funktionella motorcyklar (i coolt landskap).

Jaha? Någon slags S/M-version av fantomen på operan? Och detta till på köpet på en snubbe vars frilla lätt skulle passa i den överflödiga hårdrockorkestern King Kobra!

Sa jag S/M? Nice touch förresten med renhuvudet på en persisk matta.

Töntig man med valp. Hellooooo puppy!

Ojdå, faktiskt lite sånt här mitt i all matiné-feeling.

Här har ni introt på filmen. En chans att kolla in de fräscha buttericksspindlarna!

Här har nån vaken typ lagt ut ett klipp som verkligen poängterar hur fullkomligt meningslös denna film är.

Här kan man kolla in de första fem minutrarna av rullen - och det vill ni ju!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar