BORDELLO DIARIES (2007) Kanada, 82 minuter. Regi: Robert D. Brooks.

Det är inte lätt att gno

Have no fear! SÅ illa är ändå inte filmen.

Ett filmteam gör en dokumentär om en illegal bordell i Kanada. Hororna berättar öppenhjärtigt om sina erfarenheter och filmteamet får följa med ända in i sängkammaren för att dokumentera skeendet.

Gruppintervju med tjejerna.

Innan ni blir alldeles till er i brallan över det skakande materialet i filmen bör det tilläggas att detta är en så kallad mockumentär. Tyvärr har begreppet mockumentär devalverats till att innefatta mer eller mindre bra komedier där man leker låtsaslek framför kameran på ett roliga timmenvis. Nu vill vi inte vara så hårda mot just denna film då även om den är en uppenbar komedi så är den hyfsat välspelad. Purister som vi är vill vi dock att mockumentärer ska omge sig med en air av är-detta-verkligen-sant? Så är verkligen inte fallet här.

Ägaren Phil i en adekvat pimpig skjorta.

Skådisarna gör som sagt ett schyst jobb här men det blir ändå aldrig riktigt roligt. Visst några småleenden bjuder våfflan på men mest känns den som den billiga indie-komedi den är. Ljudmixen är riktigt dålig i filmen vilket gör dialogen svår att höra ibland och PiP*-effekterna känns röriga. Ett plus dock för den catchiga söta reklamjingeln som dyker upp i filmens andra hälft.

BETYG: 3/7 Svag trea dock. Vi vill ändå en indie-filmare väl.

Hoppas hennes jobbcoach drillat henne ordentligt nu inför denna arbetsintervju.

Det ser ju ut att gå galant.

Klienten tas om hand.

Hor-prank. "Psyche biatch!"

Gullig reklamfilm.

Lugn bara - metahumor.

Bordellen tillgodoser de flesta behov.

Carly Brandel spelar horan som har färst** antal hästar hemma.

Teaser

Teaser med allsång.

Och hela våfflan.

*Picture in picture

**Just det! Udda Film slår ett slag för gammalsvenskan.