LOLITA SEPARERAR (1988) Sverige, 15 minuter. Regi: Max Andersson.

Världen är liten

Boel i ett "Apocalypse Now"-ögonblick.

Ett ungt förortspar får grus i förhållandemaskineriet när den aggressive unge mannen (Max Andersson) kommer hem och ställer krav på sin arma flickvän (Boel Zetterman).

Jesustiggare.

En svart experimentell kortfilm landade på Udda Films skrivbord och föga anade vi, innan vi tog en närmare titt, att filmens huvudroll skulle spelas av en av våra redaktionsmedlemmars tidigare videohandledare. Trots en god relation diskuterades märkligt nog aldrig Boel Zettermans bakgrund som punkig filmskådis. Detta gjorde emellertid filmtittandet lite extra roligt. Handen på hjärtat, vem vill inte se sin gamla lärare leka med fejkpenisar på film?

Arg ung man lackar.

Lugn i stormen alla regnrocksflåsare! Detta är inte någon gammal ungdomssynd där en ung obetänksam kvinna ställer upp i något sexuellt sammanhang hon senare får ångra i livet. Nej, det här snarare ett ganska creddigt spöke från det förflutna som för tankarna till Richard Kern och Nick Zedds The Cinema of Transgression. Skitig och punkig super-8-film, helst i svartvitt, med provocernade innehåll.

Se där - ett järnrör.

Max Andersson, som senare lade filmandet på hyllan och övergick till en framgångsrik tecknarkarriär, blandar live action och animation som resulterar i en rad märkligheter med glimten i ögat. -SPOILER ALERT- Bl a skärs pojkvänens penis av och får eget liv. Hur plågsamt det än må vara för en man att tänka sig det är det ändå ganska sött när penisen far omkring och viftar på sin kondomsvans

Rena rama SD-fasonerna.

Det är inte glasklart vad som vill sägas med den här filmen, med alla sina märkligheter och vi får helt enkelt sätta igång med vårt sedvanliga gissningstolkande. Vi ser det här som ett ganska feministiskt statement. Pojkvänen representerar den klassiska nidbilden av patriarkatet som med våld tar det han vill ha. Ödet ger dock flickvännen en spark i rumpan och hjälper henne att resa sig mot förtrycket. Separationen blir bokstavlig när penisen trillar av och i skön ironisk anda plockar hon med sig den, då det är det enda på en man som är något att ha. Ouch!

Ett par ofrivilliga statister undrar om de just bevittnat ett otäckt hatdåd.

Vi ska väl erkänna att det roligaste med filmen var just att se en bekant i huvudrollen. Annars var detta inte en jätteskojig film precis. En del kul grepp och mysig punkig stämning. Tråkigt att det var en total stumfilm sånär som på det coola soundtracket av Svensk Film under eftertexterna.

BETYG: 3/7 Äkta punkig svensk underground-film.

En glad fiskpinne skuttar omkring.

Man kan hitta de märkligaste sakerna i offentliga papperskorgar.

"Vafalls kvinna!?! Inget käk?"

"Nä, vad är det med det då?"

"NOOOO!!! Not the fiskpinne!"

Boel trilskas med sladdrig kondom på den realistiska penisen.

Med animation blir saker tydliga.

"Aj aj aj!"

Är det där verkligen en bra idé?

En glad lös penis (Nej, inte särskrivning av löspenis).

 Boel sysslade alltså med trampling i ungdomen?

Ironiskt så det förslår med en övertydlig boommick när det är en total stumfilm.

Komsi komsi.

Hela våfflan.

PS. Boel hade verkligen en ascool frilla på den tiden!