What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 4 oktober 2012

CAMP DAZE (USA) 2005, 110 minuter. Regi: Alex Pucci.

 
 
Amatörmässig 80-talshyllning

Camp Crystal Lake?
 
Ett gäng ungdomar åker vilse i delstaten Maine och hamnar efter en läskig natten i bilen på ett sommarläger med mycket märklig atmosfär. Tiden tycks nämligen ha stannat i ett mycket käckt 1981. Saker förblir emellertid inte så käcka då lägrets ungdomar börjar dö på våldsamma sätt, en efter en.

Nej! Camp Daze.
 
Det här kunde ju ha varit en riktigt cool och rolig film om man hade förvaltat idén på rätt sätt. Tyvärr faller den platt redan från början då de övertydliga "Fredagen den 13:e"-influenserna gör sig påminda. Taffliga kopior på mord från nämnda filmserie toppas med en C-variant av dess titelsekvens då titelloggan dyker fram. Filmen fortsätter sedan med att producera dåliga och fantasilösa mord med usel gore-faktor, uselt ljud och ingen nakenhet! "Wha-at!?" säger ni, när det trots allt handlar om en hyllning till 80-tals-slashers. Jo, förklaringen ligger med all säkerhet i att Pucci vill slå ett bitchslap...förlåt - slag - för homosexualiteten, så det mest erotiska vi får se är välbyggda barbröstade unga män i tajta små shorts och ibland i de fantastiskt 80-talsgaya avklippta linnena. Även här brister det då han åtminstone borde ha slängt in en rejäl duschscen eller ett böggrovhångel för att hetsa den tilltänkta gaypubliken. För vad är en slasher utan nakenhet? Vi på Udda Film hade förstås föredragit kvinnlig födelsedagskostym men inte skulle vi missunna någon en smula muskelröv. Man blir verkligen påmind om vilket U-land de bor i där på andra sidan Atlanten när man endast vågar antyda homosexualitet i en sådan här lågbudgethistoria. Ja, man vill väl inte bli lynchad av rednecksen...

"It's BLOOOOOD!!!" Really? Ser mer ut som...ja ni vet.
 
Ljudet är som sagt riktigt dåligt och mikrofoner tycks vara inköpta på Teknikmagasinet eller dess amerikanska motsvarighet. Resultatet blir brusiga sekvenser, upptagning av vind utomhus samt störande rumsljud. I kontrast till detta har man faktiskt använt sig av orkestermusik vilket faktiskt adderar en välbehövlig dimension till filmen. Tyvärr utgör denna inte all musik utan man saggar genast ner till Ö-nivå igen med andra hemmasnickrade stycken som saknar adekvat musikalisk kompetens. Utöver allt redan nämnt är ju rullen så förbannat lång att man genast överger eventuella förlåtande tankar om kvalitén.

BETYG: 2/7 Kunde ha blivit något men en lång, tafflig slasher utan nakenhet självdör ju lite, även om 80-talstanken var god.

Nutidskidsen möter en annan era...som var GAY!

Death by tysk sexlek.

Notera hur regissören dröjer sig kvar vid denna bild på en pojke i sina shorts...

Känns det igen?

En fin stund.

Finare...

Finast!

Gots to love the avklippt tröja.
 
Trailer
 
Ett kollage med fina vibbar.
 
Hela filmen! Fast här i den nedklippta "Camp Slaughter"-versionen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar