EVILIO (1992) Spanien, 11 minuter. Regi: Santiago Segura.

 

 

Poänglös kortis

Huvudpersonen och tillika regissören.

 

Den psykotiske luffaren Evilio, spelad av regissören själv, roar sig med att kidnappa skolflickor för att spela sadistiska spel. Han blir dock snart varse att det finns fler sadister än han själv.

Hans lilla husdjur.

 

Överallt där man läser om denna film står det att det sadistiska spelet han spelar med tjejerna går ut på att han ringer hem till de tillfångatagna flickorna och om någon svarar får de leva. Undra var den felaktiga informationen härstammar ifrån. Grejen är istället att vår psykotiske huvudperson utgår från moraliska aspekter och tycker att flickorna borde vara i skolan istället för på gatan. Han ringer helt sonika hem till deras familjer och frågar om de är hemma och om han får svaret att de är i skolan vet han att det är en lögn och kan då döda den aktuella flickan som den usla lögnerska hon är. -SPOILER ALERT- När så Evilio har slaktat alla flickor ger han sig ut på gatan där han råkar springa på ett gäng huliganer vars livsuppgift är att rensa världen från avskum och då Evilio ser ut som en sällan tvättad hemlös är han ett perfekt offer för deras märkliga moral. Två propra unga män bevittnar misshandeln och tycker till en början att huliganerna ska sluta då ingen människa förtjänar att behandlas så men resonerar vidare att eftersom han får detta gängstryk måste han ha gjort sig förtjänt av den, så de hjälper istället till med misshandeln. Avslutningsvis slänger de in Evilio i bakluckan på ett bilvrak och tänder eld på rubbet. The end!

Hans offer.

 

Jaha? Vad var poängen med detta? Skulle det vara ironiskt att Evilio går detta öde till mötes efter sina egna dåd? Notera även att det vilar en komisk ton över filmen vilket inte minst de propra unga männens beteende illustrerar. Ja, komisk INTE roligt. Synd att det är så himla infantilt och meningslöst då kortfilmen annars är ganska välgjord med bra kameraarbete och schyst brutalitet.

BETYG: 2/7 Kunde ha blivit något om man hade tänkt till men reducerades till tekniskt väl genomförd kortfilm.

Hans Julio Iglesisas-plansch.

Hans banemän.

Två propra unga män.

 

Hela rullen - men på spanska utan text... Dessutom ett skönt burkljud på denna.