What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 9 november 2012

STREET LAW (1974) Italien, 104 minuter. Regi: Enzo G. Castellari.

 
 
Själv är bäste dräng!

Gasen i botten från början.
 
Ingenjören Carlo Antonelli (Franco Nero) hamnar mitt i ett bankrån där han blir misshandlad och bortförd som tillfällig gisslan. Traumatiserad går han till polisen för att få hjälp men deras inkompetens driver honom att söka rättvisan på egen hand.

En japansk blodfontän i axeln. Det måste göra ont.
 
För ett litet tag sedan kollade vi in den brutala turkiska rullen "Intikam" (http://uddafilm.blogspot.se/2012/11/intikam-1976-turkiet-48-minuter-regi.html) vars manus påstods vara delvis stulet från denna film. Naturligtvis väcktes Udda Films nyfikenhet och denna DVD plockades ner från hyllan, befriades från åratal av damm och slängdes in i spelaren. Det är ju för jävligt att man ska behöva sysselsätta sig med annat när sådana här filmer får ligga och skrota så länge, för detta var en riktig höjdare. Vi förstår inte riktigt påståendet att "Intikam" var en ripoff på denna då det i princip endast var vendettatemat som var likt, men tack vare detta felaktiga påstående fick vi glädjen att kasta oss över en mysig poliziotteschi.

Rånarna lackar på Neros karaktär.
 
Redan från första filmrutan sätts tonen där vi exponeras för en serie råa brott ackompanjerade av bröderna De Angelis fantastiska soundtrack. Detta var tydligen ett kollage Castellari hade satt ihop baserat på aktuella nyhetsartiklar. Kollaget glider in i själva bankrånet där vi presenteras för huvudkaraktären som spelas ypperligt av Franco Nero. Det är befriande att slippa se Nero som en endimensionell stenhård hämnare utan mer som en tafflig och frustrerad sådan. Efter bankrånet kastas vi in i en fantastisk biljakt som är något av ett signum för ascoola italienska brottsfilmer. Efter denna inledande total-action är man helt såld och redo att lära känna karaktärsgalleriet och då bl a Giancarlo Pretes sympatiske rånarkaraktär Tommy som motvilligt blir Antonellis medhjälpare.

Frustrerad medborgare och inkompetent snut. Polisväsendet i Italien på 70-talet skiljer sig föga från samtidens här i Sverige.
 
Det här är en underbar actionfilm och Castellari har ett otroligt bra filmiskt öga. Detta märks i vackra
slowmotion-sekvenser och val av inspelningsplatser som är nära Kubrick-klass. Han bjuder även på sköna detaljer som t ex under den våldsamma biljakten i inledningen där en motorcyklist råkar illa ut och flyger in i ett grönsaksstånd varpå en av rånarna i bilen, mitt i den adrenalinsprutande spänningen, faktiskt tar in ögonblicket och småskrattar lite. Detta skulle kunna ha blivit hur fel som helst men sitter som en smäck! Yep, denna våffla rekommenderas varmt och man kan nästan säga att poliziotteschi-filmer är ett lika säkert kort som ninjafilmer. :-)

BETYG: 5/7 Klassisk poliziotteschi med Castellaris kompetenta hantverk och Neros lysande skådespel gör ingen besviken.

Barbara Bach som naughty librarian...eller?

Äsch, nu har huvudpersonen trampat i klaveret igen.

Castellaris favorit-shot: En springande Nero.

Eller kan det vara så att han tyckte det var roligt att det såg ut som om Nero hade kissat på sig på höger sida när han trots allt har vänsterpung?

Filmporr!
 
Trailer och yes, nakenpolisen på FulTube har återigen somnat.
 
Ascoolt soundtrack signerat bröderna De Angelis.
 
Instrumental version.
 
Mer av det sköna soundtracket.
 
Inledningen.
 
Hela jävla filmen!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar