What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 9 augusti 2013

NOITA PALAA ELÄMÄÄN (1952) Finland, 75 minuter. Regi: Roland af Hällström.

 
 
"Alla kvinnor är häxor"...

"Damn you Fredrik Reinfeldt!"
 
Arkeologparet Hannu (Toivo Mäkelä) och Greta (Hillevi Lagerstam) hittar en 300-årig gammal grav där en häxa påstås vara begravd. Strax efter att de avlägsnat kvarlevorna av den påstådda häxan dyker plötsligt en naken kvinna (Mirja Mane) upp i graven. Bönderna som hyrts in som hjälp vid utgrävningen förfasas och tvivlar inte en sekund på att det är häxan som väckts till liv. Arkeologerna, som arbetar för baronens son, vill inte lyssna på sådan vidskepelse utan ser till att den förvirrade unga kvinnan tas om hand på baronens slott. Snart börjar alla bete sig märkligt...

Kan det vara...Satan?
 
Finska häxerier från början av 50-talet - kan det vara något? Jo, i början är det rätt kul med det melodramatiska skådespeleriet och de yviga gesterna. Att våra bastuglada grannar i öster dessutom har den goda smaken att beröva Mirja Manes karaktär på alla klädesplagg känns ju uppfriskande i en film som är äldre än rock'n'rollen.

Standby for full frontal Mirja.
 
Ett stänk av misogynitet får vi också då karaktärerna envist tjatar om hur "alla kvinnor är häxor" och någon motvilligt konstaterar att män ock kvinnor är jämställda. Häxan, i det här fallet, förvrider på klassiskt manér vanligtvis förnuftiga och mindre dito män med sin lekfulla (och stundtals nakna) sensualism. Det finns dock en sensmoral - som på ett uppenbart sätt presenteras i muntlig form i slutet av filmen. Tur för oss som kanske annars skulle gått miste om poängen... -SPOILER ALERT- Nämligen att den synbara ondskan som häxan representerar kanske istället är en spegel för vår egen ondska. Oj oj! Det smått hysteriska slutet ger filmen en liten skjuts igen och kompletteras med moralkakan som får oss att småle.

BETYG: 3/7 Stundtals skön med sitt yviga 50-talsmelodrama och uppiggande nakenhet men ändå lite seg emellanåt.

"Bäst att vi är två som bär på denna nakna vackra unga dam."

Häxor vet vad de sysslar med.

Varför allierade sig tyskarna med finnarna under andra världskriget? Svaret ser ni här: Finska speedos!

"Ack Birgit! Jag kände dig så väl..."

Ingen häxfilm utan en skogstokig bondpöbel.
 
Tyvärr inget videoklipp denna gång.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar