JOURNEY TO JAPAN (1973) Japan, 73 minuter. Regi: Sadao Nakajima.

En våldtäktskomedi!

De japanska männen blir så upphetsade av sina egna heterosexuella sexminnen att de börjar ta på varandra.

Ingrid (Christina Lindberg) anländer till Japan och ska möta upp några lokala gangsters för att fullfölja sin del i knarksmugglingen hon är inblandad i. Av misstag sätter hon sig i fel bil där en ung missanpassad och sextörstande man (Ichirô Araki) råkar sitta bakom ratten. Han inser efter många mil att hon inte är en vanlig liftare och bestämmer sig då för att ta med Ingrid hem och våldta henne.

Tokyo var en happening city redan på 70-talet.

Ja det låter väl som en sjusärdeles rolig komedi? Faktum är att denna light-pinku-film, på typiskt märkligt japanskt manér, börjar som en komedi med Arakis karaktär liknande en japansk Papphammar för att sedan övergå i en serie brutala våldtäkter. Kidnappningen och våldtäkterna kryddas sedan med sporadiska komedielement. -SPOILER ALERT- Till på köpet utvecklar givetvis Christina Lindbetgs karaktär stockholmssyndromet så att den klassiska manliga fantasin fullbordas.

Skön japansk 70-talsfrilla.

Lindberg är som vanligt bedårande söt och allmänt avklädd. Den helt opassande japanska blandningen av övergrepp och komedi ger den här filmen en ganska hög märklighetsfaktor vilket ofta är ett plus, även så i detta fall och Lindbergs skönhet adderar förstås till pluskontot. Att slutet är lika krystat som en bajskorv som satt sig på tvären är heller inget minus. Som bonus får vi även en märklig dialog på en nattklubb som förutom att den innehåller en japan som talar bruten svenska även låter som om den är skriven av gamle moderatledaren Gösta Bohman:

Japansk bohem: "Sverje är joo en velferdsstát."
Ingrid: "Ja just det...det är därför man har så tråkigt i Sverige. Man har ingenting å göra å syssla...Hela ens framtid är utstakad..i förväg på nåt sätt."
Japansk bohem: "De fölstår jág...Jag ell (blöhhh) en bohämisk pået."

Kanske t o m en större Arrival än Abbas?

BETYG: 4/7. Som ni förstår är detta en klart sevärd film även om den inte når ända fram på skratt- eller uppspeltsfronten.

Välkommen till Japan!

Dagen efter: used and abused.

Nöjd våldtäktsman.

Missnöjt offer.

Canon får stoltsera när det vankas fotosession!

...som givetvis slutar i ett Papphammar-moment.

Bara för att det handlar om kidnappning och våldtäkt behöver inte hygienen bli lidande.

Japans svar på G.G. Allin?

Vad gör man när man just flytt från sin våldtäktsman? Jo går på nattklubb såklart! Här diskuterar Ingrid den svenska välfärden med svensktalande japansk bohem.

Nej! Inte nu igen.

Ingrid söker sig tillbaka till våldtäktsmannen som försöker muntra upp med en lustiger dans.

Inget tycks hjälpa.

Stockholmssyndromet i full blom!

Arg japan sliter ner den svenska flaggan. Vad ska Jimmie Åkesson säga???

Filmens inledning.