What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 6 oktober 2014

THIS NIGHT I'LL POSSESS YOUR CORPSE (1967) Brasilien, 109 minuter. Regi José Mojica Marins.



Kistjocke slår tillbaka!

Coffin Joe är tillbaka med hånskratt och specialeffekter!

I en direkt fortsättning på "At Midnight I'll Take Your Soul" visar det sig att Coffin Joe (José Mojica Marins) mirakulöst har överlevt sin traumatiska natt med de döda och till på köpet frias han från alla sina illdåd i brist på bevis. Det är alltså fritt fram att återigen försöka avla fram en son som skall bli början på en ny överlägsen superras!

Han har även skaffat en lojal assistent: Bruno.

Jovisst förstår ni. Coffin Joe-festivalen fortsätter på Udda Film och nu när vi börjar bli lite varma i kläderna förvånas vi inte lika mycket av vår antihjältes elaka upptåg. Det är inte mycket nytt under solen i denna uppföljare. Inte storymässigt i alla fall. Samma jakt på en avelskvinna, samma gudsförakt och samma inre demoner.

Fortfarande barnens beskyddare nummer ett.

Rent tekniskt har det dock steppats upp en smula. Budgeten har utökats lite och vi får helt enkelt mer av allt. Nu gör även tuttar sitt intåg och Zé, som Coffin Joe heter på originalspråket, har dessutom fått en klassisk puckelryggig assistent med lepra-face. En skön svart demon släpar ner huvudpersonen i Helvetet, som vi får lära oss är - i färg! Schyst kontrast mot det svartvita profana livet må vi säga.

Högre budget betyder fler bybor att mästra.

Allt detta till trots saknar vi råheten från första filmen. Visst, Coffin Joe hittar på en del riktigt taskiga saker men wow-faktorn från första filmen är borta. Den här uppföljaren är dessutom 25 minuter längre vilket inte är till dess fördel. Det blir helt enkelt lite långdraget med antihjältens Nietzsche-aktiga monologer och hans naziflörtiga längtan efter en übermensch-son.

BETYG: 3/7 Okej uppföljare med en del sköna grepp men inte lika rå och cool som första filmen.

De där små rackarna igen.

Bruno med en löneförmån.

Coffin Joe introducerade tofsar långt innan förståndshandikappade hollywoodfruar. Vad är det förresten för tavla han har där?

Kinky Joe gillar att älska inför åsynen av döende kvinnor.

Ett par schysta ben kan få vilken muskelman som helst på fall. Är det inte det man får lära sig i karate?

En av filmvårldens coolaste dämåner*!

Coffin Joe släpas bort från denna svartvita värld...

...och in i ett färgglatt Helvete!

Vi lär oss att Helvetet är gjort av papier maché och är befolkat av djävlar i string-speedos.

Många topless-brudar också. Men den där Lucifer ser bekant ut...

Coffin Håle?!

Vi lämnar Infernot med en sista representativ bild.

Tillbaka i verkligheten.

En argsint mobb med facklor och vapen är alltid ett sundhetstecken.

Varför så ledsen Bruno?

Trailer

Coffin Joe i Helvetet.

Och så hela filmen.


*Har ni glömt att vi gillar att stava så?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar