BURGLAR FROM HELL (1993) USA, 97 minuter. Regi: Phil Herman.

Makeup from Hell

Frank ger sig på en "skojig" karaktär.

Den samvetslöse skurken Frank the Tank (Bryant Sohl) bryter sig in hos en gammal tant för att tvinga av henne alla hennes värdesaker. Hon lyckas dock övermanna och döda honom. Krutgumman begraver liket på gården och dör sedan själv av en hjärtattack. En tid senare hyr Mike (Matt O'Connor) och hans vänner huset för att ha trevligt en helg. De genomför en seans och råkar då väcka Frank the Tank till liv.

Här får han vad han förtjänar. Tur att tanten hade en stor handduk på golvet så det inte blev en massa tråkigt blodstänk överallt.

Vi avslutar vår W.A.V.E.-festival med en rulle som inte har något som helst att göra med nämnda bolag. Det är fortfarande billig träskvideo men från Falcon Video och kuriosan som ledde oss till denna stinkande dynghög är att det är Debbie D:s debutfilm, och ja - självklart bjuckar hon redan här på lite T&A. 😊

Ben Stanski har en skön Hedgehog-vibe på G.

Den här våfflan må vara häst- och enhörningslängder före W.A:V.E. i berättarkvalité (vilket inte kräver mycket) men saknar all den lökiga charm bolaget bjuder på. Det som är mest kalkon med den här filmen är väl ljudet som skiftar kraftigt i kvalité mellan klipp i en och samma scen, då man skruvat upp det för att matcha volymen i vissa klipp och därmed introducerat en skön brusfest.

Det i särklass bästa med filmen är den här snubbens keps.

Herman vill dessvärre hålla det ganska lättsamt och Frank the Tank (Bara det namnets fullkomliga brist på fantasi...) ger oss vedervärdigt amatöröverspel med ett tillgjort ondskefullt skratt som endast skulle kunna matchas av någon skitnödig filmskoleelev som aldrig kommer göra karriär. Regissören, tillika författaren, slänger även in en nörd (Paul Amerigo) i handlingen vars uppgift är att ha privatlektioner med Debbie D. Naturligtvis måste denne bete sig som Papphammar, så ni inser att denna rulle är ganska cringe.

Introducing Debbie D! 🙂

Det är inte bara totalamatör och cringe. Det är även pisstråkigt då det efter den 12 minuter långa inledningen förvandlas till ett ointressant vänskapsdrama ända till nästan en timme in i filmen. Först därefter börjar mupp-Frank att härja och det ger i ärlighetens namn inte mycket det heller. Hans levande död(?)-makeup skulle knappt platsa i en W.A.V.E.-rulle ens en gång. 

BETYG: 1/7 Charmlöst och ointressant crap som inte ens Debbie D:s "talanger" kan rädda.

Tandkräm och latex???

Innovativt att nörden inte hade tejp på brillorna.

♫"Touch me, touch me now! I wanna feel your body..."♬

Toaletthumor blir det med ljudeffekter som vittnar om alla diarréers moder.

Här har Frank extraherat en del av maginnehållet.

Som om Toxie skulle haft en smält bajskorv som makeup.

Nein nein! Inget videoklipp alls.