DEATH IS MY TRADE (1977) Västtyskland, 145 minuter. Regi: Theodor Kotulla.

Dödskarriär

Unge Frantz lär sig vilken extrem dygd plikten till fosterlandet är av denne skadade kapten.

Frantz Lang (Götz George) är en fiktiv person men denna biografi handlar egentligen om Rudolf Höss, kommendant för Auschwitz under majoriteten av lägrets verksamhetstid.

Som ni ser är en riktig hedersknyffel...

Vi skärper till oss en smula på Udda Film såhär på årets sista dag och ger oss på ett allvarligare ämne. Det känns nästan lite ironiskt att kolla på en biografi om en kugge i det nazistiska förintelsemaskineriet samtidigt som israeler i skrivande stund utför folkmord på Gazaremsan. Det är bortom beklagligt att israelerna valde att skapa en skurkstat med den tragedi de själva har i bagaget. De - om några! - borde ju inse hur vedervärdigt det är med folkmord och Lebensraum.

Frantz får till sin enorma glädje tjänstgöra vid fronten.

Det intressanta med den här filmen är just fokuset på individen - och inte själva förintelsen. Den är en adaption av Robert Merles roman "Der Tod ist mein Beruf" (Ja, vi väljer den tyska titeln) som i sin tur bygger på Rudolf Höss självbiografi samt förhörsprotokollen från hans tid som krigsfånge. Här kondenseras Höss liv, från en krigsivrig tonåring till sin död strax efter krigsslutet, ner till knappt två och en halv timme så historisk ackuratess har fått ge vika en smula för pragmatiskt berättande.

Han förstår inte riktigt konceptet solidaritet med kommunistkollegorna på fabriken.

Rullen har ändå ett ganska långsamt berättarspråk, inte helt ovanligt för ett europeiskt TV-drama från sjuttiotalet, vilket det här ser ut som. Det är lågbudget och en slående brist på musik. I kontrast till de spartanska miljöerna man oftast befinner sig i har man tydligen fått tillstånd att filma i både Auschwitz och Birkenau-lägren. Udda Films utlandskorre har ju varit på dessa platser så han kände mycket väl igen sig då han noterat specifika detaljer i lägren förutom de uppenbara som exempelvis skylten i huvudlägret. Man kan fråga sig hur stämningen var när tyskar iklädda SS-uniformer återigen vandrade (och heilade) på dessa platser. Det måste ha känts knepigt även som tysk skådespelare.

I Frikåren lär han kommunisterna veta hut.

George är mycket bra i rollen som Lang. Vi har inte en susning om hur Höss var som person. Inte ens efter att ha läst dennes självbiografi. Man kan bara ana att han var en vän av ordning och plikt, men att boken självfallet är en efterhandskonstruktion av sanningen. Georges porträtt är mer av en tafatt man än vad vi kan uttolka i självbiografin. Den totala pliktskyldigheten finns dock där från första minut. Viljan att göra sitt absolut bästa är central för karaktären - och det är just det som är så slående i filmen. Det handlar inte om ett ursinnigt hat. Trots detta förvandlas ändå en människa till ett redskap för obeskrivlig ondska. Som vi ser på verkligheten runt omkring oss idag har mänskligheten inte lärt sig ett skit.

BETYG: 5(-)/7 Ett ganska lågmält porträtt av en vilsen mans väg till ingenjör av en dödsmaskin.

En gammal frontkamrat. Numera bara "kamrat". Så...plikten framför allt!

Nej för helvete din tok-Frantz!!! Detta vore det ultimata sveket mot fosterlandet!

Han finner snart mening med livet igen.

Sen hamnar han i kurran då det ännu inte är riktigt okej att döda kommunister i Tyskland.

Himmler, i Hans Kortes gestalt.

I SS kunde man göra blixtkarriär. Say hello till Unterscharführer* Lang.

Hoppsan hejsan - Sturmbannführer** Lang är det helt plötsligt!

Himmler delar med sig av hemlisar.

Du vet, plikten framför allt.

Heilande tyskar under den faktiska Auschwitz-skylten i huvudlägret.

Nazihumor.

Block 11 var det sista stället man ville hamna på i Auschwitz.

Här är de på väg till de mörka cellerna i källaren. Här finns även ståcellerna vars namn antyder hur stora de var.

Den faktiska gården mellan Block 10 (Där medicinska experiment utfördes) och 11. Här både spöstraffades fångar och avrättades genom arkebusering, giljotinering eller hängning.

Langs ungar leker märkliga lekar.

Lilla Brigitte leker inte på ett direkt PK sätt.

Den faktiska gaskammaren/krematoriet i Auschwitz. Här miste bara en bråkdel av alla offer sina liv. Det riktiga mördarmaskineriet pågick 3km längre bort, i utrotningslägret Auschwitz II, Birkenau.

Själva gasningen.

En konservburk fylld med kristalliserat pulver som i kontakt med omgivande luft förvandlas till dödlig gas.

Måste varit lite kusligt att se rök komma ut ur den där skorstenen.

Frantz urskuldar sig för frugan.

Birkenaus dödsläger ska byggas.

Här känner Udda Films utlandskorre verkligen igen sig. Till höger om vakttornet går en väg som leder ännu längre in i det enorma lägret och den passerar en äng där askan från 10 000-tals offer finns utspridd.

Statister i fångkläder och uniformer på faktiskt dödslägermark.

Summerar rätt adekvat.

Ej nån trailer utan istället hela filmen.

*Typ sergeant/furir.

**Typ major.