LUTHER THE GEEK (1989) USA, 80 minuter. Regi: Carlton J. Albright. (Ver. 2.0)

Han borde ha spikat upp några teser

De Trump-trogna på väg till vallokalen.

DISCLAIMER FÖR BLOGGER-ANSTÄLLDA:

Här följer nu en typisk recension av en skräckfilm. Notera vad sista ordet är sammansatt av. Just det. "Skräck" och "film". Sista delen där - "film" - indikerar att det som sker är på LÅTSAS. Det är alltså INTE människor och djur som skadas på riktigt utan allt är bara uppdiktat och filmat i syfte att väcka reaktioner i en publik på ett SÄKERT sätt - där INGEN tar skada! Därmed bryter inte detta inlägg mot er våldspolicy som ni själva inte orkade läsa. Vi på Udda Film skulle också uppskatta om ni slutade upp att skylla på hittepå-anledningar som att inlägget skulle vara skräppost. Det finns ju inte ens något vett i ett sådant påstående. Det är frivilligt att läsa denna filmblogg och vi skickar ingen mejl till någon. Hoppas det inte blev alltför många ord för er att läsa. /Udda Film

De har hat i sina hjärtan.

Lille Luther ser för första gången i sitt unga liv ett äkta freak när en kringresande cirkus gör ett stopp i hans by. Det blir en traumatisk upplevelse där blir våldsamt undanskuffad av de äldre åskådarna. Men när han lämnas ensam med freaket väcks något inom Luther. 50 år senare släpps han ut från sluten psykiatrisk vård efter att ha rehabiliterats från sin mordiska lust....eller?

De gillar inte att freaket påminner om någon.

Det här rullen har legat i flera decennier i vår dammiga gamla krypta och förblivit osedd - tills nu. Vi kanske fick för oss att det skulle vara någon slags töntig Troma-komedi el dyl? I vilket fall så fyllde vi våra lungor och blåste bort dessa decenniers damm och fejkad spindelväv från fodralet och poppade in denna gamla kultvåffla i The Udda Film Movie Machine*.

Hat!

Det visar sig vara en rätt lustig våffla med en inte-ett-dugg-rehabiliterad-Luther som släpps lös på intet ont anande lantisar. När Luther som barn konfronterades med freaket hade denne som grej att bita huvudet av en kyckling (Nej, det var inte Ozzy Osbourne) och på något vis absorberades detta i den unge pojkens sinne varpå han utvecklade en slags kycklingpersonlighet. Alltså har vi en mentalsjuk herre som går omkring och kluckar som en höna. Han har också ett specialgarnityr med slipade metallöständer likt en muppifierad Jaws. Förmodligen en psykologisk kompensation för de tänder som slogs ut av den vuxna pöbeln på freakshowen. Som pricken över i:et drar den karaktäristiska effekten från en gammal Roland D-50-synt igång när Luther attackerar folk och fä.

Vämjelse!

Filmen är oväntat brutal då Luther inte visar mycket pardon för sin omgivning. Samtidigt är det ju skoj att han hela tiden kluckar på på sitt kycklingcharmiga vis. Det är nästan så man vill att Tommy Wiseau ska dyka upp med sitt feltolkade "Cheep, cheep cheep cheep!". 😃

Äckel!

Filmen tappar efterhand lite energi när den förvandlas till en home invasion-rulle ute på vischan. Potentiella offer är det ju sparsmakat med efter att Luther har klarat av några av de få som finns. Det blir mot slutet en utdragen katt-och-råtta-lek som inte är jättespännande precis. Själva finalen är dock en skojig variant på klassisk överlevnadspsykologi. 🙂

BETYG: 4(-)/7 Ovanlig och därför kul rulle som hade mått bra av ett inte så utdraget slut.

"Han ser ju fan ut som Klaus Kinski!"

Är inte Luther lite gammal för att tappa mjölktänderna? (Nej Blogger, det är INTE riktiga tänder...)

En stackars bonngrabb som går in i en psykos. (Nej nej Blogger. Det är en barnskådis med fejkblod som SPELAR att han blir tossig.)

Det första Luther gör som frigiven är att testa hur ett bukkake-party känns.

En geek som försöker socialisera.

Det går sisådär. (Ånävars Blogger! Inte heller detta är på riktigt. Faktum är att den kvinnliga skådisen inte ens är i den åldern hon ser ut att vara här. Fantastiskt va?)

"Oh no! Inte där..." (Nope Blogger, hon är inte ledsen på riktigt.)

"Kluck kluck. Jo där!"

Ett skott i råttan! Eller sorry - hönan! (SPOLIER: Det avlossas aldrig!)

Den inte alltför smarta dottern spelad av Stacy Haiduk. Men pojkvännen** finner andra fördelaktiga karaktärsdrag hos henne.

Medan kidsen lattjar i duschen verkar mamsen ligga steget före med lite bondage.

När man ger nån ett sugmärke får man passa sig så inte löständerna fastnar i kärleksbettet. (Kusligt va Blogger? Var inte rädda! Han spelar bara och såret är pålimmat.)

Luther stökar till det. I rörlig bild är det ännu skojigare! (Vet ni varför det blir roligare i rörlig bild Blogger? Klart ni inte gör. För att det blir ännu mer uppenbart hur fejkat detta är!)

"Cheep cheep cheep cheep cheep cheeeeeeep!"

Trailer

Hela rullen - på tyska. För att det är så vackert. 🥰

Och på originalspråket också. 😉

*Ska detta bli en grej nu?

**Jaså, ni undrar i rättvisans namn vem som spelar honom? Vem fan bryr sig?!