What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 9 juli 2010

THE CRAZIES (2010) USA, 101 minuter. Regi: Breck Eisner.

Välkommen till 100-inläggsjubiléet! Just det folks, detta är alltså det 100:e inlägget och därmed har drygt det antalet filmer behandlats. Skaplig kulturgärning om jag får säga det själv (och det får jag eftersom det är jag som bestämmer) och min rygg är alldeles himmelsblå efter alla ryggdunkningar jag gjort på mig själv. Om ni är intresserade av att skicka hyllningar i form av t ex ett 6-pack Finkbräu är det bara att mejla för vidare information. Kolla gärna in vilka sökord som kan leda glada människor till denna sajt på: https://sites.google.com/site/uddafilmfarmarsida/ 

Och nu tillbaka till väsentligheterna:


The Crazies

Remake som överträffar originalet.

Redneck standoff.

Ojdå, där hädade jag lite då det är George A. Romero som ligger bakom originalet från 1973, men i ärlighetens namn ska väl sägas att jag såg den för typ hundra år sedan då jag var en glad liten pöjk som förväntade mig något mer i stil med Romeros sköna zombierullar. Jag var på den tiden mer intresserad av hur många kilo tarmar en zombie kunde gräva ur en människas kropp än huruvida filmen hade något större politiskt budskap. Alltså tyckte jag den var rätt tråkig och borde förmodligen se om den med mitt nya supermogna perspektiv... Tyvärr tycker jag fortfarande det är rätt charmigt när en zombie bollar med någons mjälte. Nog om det!

Vad är det som döljer sig i träsket? Har Bush-administrationen misslyckats med ännu ett "Al Qaida"-attentat?

Det bör även nämnas att jag knappt kommer ihåg ett skit av originalet utan har bara vaga bilder av snubbar som kutade omkring med vita overaller och gasmasker. Därmed kan jag inte göra några rättvisa jämförelser mellan originalet och denna remake och min hädiska överskrift bör mer tas som en billig chockeffekt för att locka in horder av förbluffade läsare (*host* Du är förmodligen den ende/a som läser detta). Nåväl, detta händer:

Galet tokig man agerar sinnesstört.

I en liten småstad i Iowa, USA avbryts en dag en baseball-match av att den numera nyktre byalkisen stövlar in på planen med en hagelbössa. När stadens sheriff David, spelad av Timothy Olyphant som även spelade världens argaste sheriff i TV-serien "Deadwood", försöker resonera med den märkligt frånvarande ex-alkisen höjer denne vapnet och skjuts därmed i nödvärn ner. Inte långt efter denna incident börjar allt fler bybor uppträda helt vansinnigt och vad värre är - även mordiskt. David kopplar det groende vansinnet till ett störtat militärplan som hamnat i en träsksjö därifrån man plockar det lokala dricksvattnet. Tyvärr har det redan gått för långt och det dröjer inte länge förrän det väller in militärer med gasmasker som ska styra upp situationen. David, hans fru (Radha Mitchell) och vicesheriffen Russell (Joe Anderson) har lyckats undgå denna mystiska vansinnessmitta och försöker desperat få rätsida på situationen. Mot sig har de galningar som löper amok, militärer med kliande avtryckarfingrar och även skjutglada rednecks.

Det är så här katolikerna brukar hantera diverse pedofilskandaler. De glömde sy igen öronen bara.

Detta är en typisk zombie-/virusrulle med skillnaden att de söta zombierna har ersatts av galningar. Den är m a o inte speciellt originell utan istället väldigt förutsägbar. Här kickar dock zombieparadigmfaktorn* in. Vi som zombiefilmsälskare vill ha vissa ingredienser närvarande i vår filmupplevelse och kan därför köpa vissa förutsägbara element. Jag själv är en sucker för dessa militärer-i-gasmask-virusspridning-katastroffilmer och har i detta fall inga problem alls med upprepade floskler. Tekniskt sett är det en mycket välgjord film med schyst foto och bra skådespeleri. Musiken är adekvat, men här kände jag dock att man kunde ha tänjt lite på rådande skräckfilmsgränser och försökt vara lite nyskapande. Jag fann inte heller några tankesvindlande samhällskritiska budskap i filmen förutom den gamla vanliga regeringen-kör-över-den-lilla-människanklichén. Jag pendlade lite mellan en 4:a och en 5:a i betyg men känner mig generös då en modern skräckfilm som lyckas underhålla till denna grad måste premieras, alltså:

BETYG: 5/7 Ytterligare en lyckad remake av en gammal Romero-film värmer en zombiefilmälskares hjärta. Byt ut de odöda mot galningar och ni får en skön blanding av "Outbreak" och valfri zombiefilm.

Hjälp! Transformers är tillbaka. En galen elektrisk skelettsåg löper amok.

Se så grymma typerna i PVC-dräkt och gasmask är. Se upp om du möter en sån typ.

Usch, en PVC-snubbe vinkar fram oss till några typer utklädda till orangea plastsköldpaddor. Vad fan vill de oss egentligen?!?!?

Ahhh, sköna koncentrationslägersvibbar här minsann!

Flykten från New York, fast på mikronivå.

Duck and cover! (Börjar bli lite tjatig med det där nu...)

*Har detta ord någonsin yttrats?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar