HELL'S BELLS: THE DANGERS OF ROCK 'N' ROLL (1989) USA, 184 minuter. Regi: Eric Holmberg.

Gör bot och bättring kids!

Mick Fleetwood har uppenbarligen påverkats av voodoodansen han utför.

Ja var ska man börja i beskrivningen av denna långa dokumentär? Dryga tre timmar av utförliga "bevis" att vi konstant bombarderas av Hin Håles onda budskap i dagens (främst 80-talets) populärmusik, presenteras här av regissören/producenten Eric Holmberg - en uppriktig, omvänd rockare i hockeyfrilla som värnar om våra själar. Systematiskt och pedagogiskt ledsagar han oss genom de djävulska budskap av: lust, ockultism, droger, uppror och gudsförnekande som rockmusiken erbjuder. All populärmusik, såsom Madonna och Whitney Houston, hamnar under rock 'n' rollens bekväma tak. Ty även den "oskyldiga" popen bär på Satans budskap. Ja, kanske t o m på ett än värre och listigare vis än den övertydliga djävulsrocken, som t ex Venom representerar, då den på ett sinnrikt sätt avleder oss från den rätta vägen - Guds väg - och får oss att fokusera på sex och annan smuts som får Jesus att gråta.

Evil will make you cu-ray-zeeeee!

Det är rätt kul att följa Holmbergs resonemang då han tar ett lite ovanligare avstamp i sin retorik och tonar ned aggressiviteten de flesta antirockpredikanter brukar utstråla. Han försäkrar oss att hans syfte bara är att skapa en plattform för oss där vi själva kan välja att ta den rätta vägen, istället för att ge oss ut och bränna skivor och annat drastiskt. Han matar oss med mängder av bevis från trovärdiga källor som t ex rocktidningar, men hans främsta och tyngsta referens är naturligtvis Bibeln. Holmberg vore ju dock ingen sann predikant om han inte lyfte fraser och citat ur sitt sammanhang och presenterade dessa som förbluffande fakta och bevis. Alltså kryllar denna dokumentär av sådant och vi slipper naturligtvis inte undan de klassiska baklängesklippen där ett antal artister basunerar ut sin kärlek till Djäfvulen. Det är tur att vi får höra dessa tre gånger i rad och får dessa textade då det annars skulle vara en smula svårt att tyda dessa ruskiga budskap.

"Ehhhxcellent..." *Trummar fingertopparna mot varandra*

Jag imponeras av Holmbergs massiva "research" och den bredd av ondska han lyckas dissekera. Givetvis har vi de vanliga busarna representerade som exempelvis: AC/DC, Iron Maiden och King Diamond, men alltså även mer subtila moraliska fördärvare som t ex: George Michael, Madonna och Michael Jackson. När Holmberg även presenterar syndens budbärare i form av: Diamanda Galas, Scraping Foetus Off the Wheel och Black Flag blir jag riktigt benägen att tippa min hatt. De mesta dessa artister uttrycker kan Holmberg jämföra med passager ur Anton Szandor Laveys "The Satanic Bible" eller något ur Aleister Crowleys filosofiska verk och har man sett Herrens ljus framstår detta som fullkomligt logiskt resonemang då Satanismen framför allt förespråkar själviskhet och bejakande av impulser - precis som rockmusiken! Ni ser det fantastiska sammanhanget här va? Så se upp nästa gång ni lyssnar på Huey Lewis and the News... Tur att vi får exempel på lyssningsbar musik. Gud verkar, utöver själva texthyllningar, även gilla när musiken har medeltida influenser. Rackarns synd att vi aldrig får namnet på den saliga artisten som framför stycket.

Hårdrock får dina blommor att vissna!

Något som slog mig tidigt i detta tretimmarsmaraton var den förmögenhet som måste ha pumpats in i denna produktion. Vi får nämligen ta del av originalmusik och videoklipp i mängder. Ja ni hajar själva, dryga tre timmar, och då med material från många världsartister. Eftersom kristna människor bör följa budorden och därmed även "Du skola icke stjäla" bör man ha lagt ut miljontals dollar i copyright-ersättning till diverse förlag. Konstigt nog är listan över finansiärer ganska kort i eftertexterna. Hmm, det måste finnas många gudsfruktiga miljardärer i de amerikanska buskarna... En märklig disclaimer dyker även upp där man försäkrar att man endast gjort dokumentären i utbildningssyfte. Mystiken tätnar.

BETYG: 4/7 Underhållande undervisning om ett av Lucifers favoritredskap när det gäller förledandet av människan: rockmusiken. Dryga tre timmar blir emellertid ganska långdraget.

J-Seb hade sina prioriteringar i ordning!

Fakta!

Det är det som är så jävligt med Hornper.

Dagens boktips.

Inte nog med det, den ondskefulle Lennon fortsatte sedan med att urinera på nunnorna!!!

Ha ha ha!

Dessa danskjävlar...

Megalomani någon???

Jesus drog till Japan och gjorde reklam för Lambi då han trodde ingen skulle få se klippet.

Snudd på okänsligt att skriva så.

De hiskeliga rockarna Blue Öyster Cult har läskigt budskap.

Lite som att se in i Fantomens ögon.

The Truth motherfucker!

Eric gillar, förutom att klippa sig snyggt, växtliknelser.

Jim Morrison: den leende mördaren!

Beatles bästa låt: en drogkryddad port rakt till Helvetet!

Satans lakej, var är han nu?

Den ohelige Richard Marx! Ja, han är nog fanimej en sån där kommunist också...

Den en gång superheta Tawny Kitaen får sona sitt horande i Satans tjänst genom att späkas offentligt i "Celebrity Rehab With Dr. Drew"!

En pojke med ett sånt där "militant homosexual"-märke! Historie-check herr Holmberg???

Ännu mer gay! Kan man verkligen hjälpa barn i Afrika om man är så bög?

Intressant tolkning av Dios sång. Jag måste väl hålla med om att det blir gulligare med "sheep" än "shape" så vi kör väl på det då.

De där jävla beatlarna är igång igen.

Lust och hor! Brinn i Helvetet Samantha! Gud misslyckades när han gav dig rabies men vänta du bara - ditt straff skola komma...

Freddie Mercury och Queen har minsann intressanta budskap om man får för sig att lyssna baklänges.

Även Cheap Trick bemödar sig med att klura ut finurliga baklängesmeddelanden.

Ska Eric kunna rädda den förtappade själen i sjuksängen?

Mr. Crowleys kanske mest kända utsaga.

En glad Timothy Leary citerar gärna Crowley. Ack så förtappad.

Här ser vi glada människor dansa till Guds ära i den fina musikvideon som Jesus gillar. Som sagt, tyvärr nämns aldrig artisten som framför verket, men som vi vet är ju inte det viktigt utan det är hyllningen till Herren som är det väsentliga!

*Oops! Ni (och framför allt jag) inser säkert att jag genom min raljerande ton har agerat som ett instrument för Satan och jag bör genast tänka över de nästa vägval jag gör i livet. Jag kanske skulle ta tag i mina planer att sälja mina rockskivor på Tradera?