What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 21 juli 2010

RAPID FIRE (2005) USA, 83 minuter. Regi: Kari Skogland.



"44 Minutes" light.

"Det blir inget lån grabben. Vi hörs hej!"

Den här filmen är löst baserad på ett mycket våldsamt rån som skedde i Norco, Kalifornien 1980. Man har ändrat en del detaljer och komprimerat dramat till denna TV-film. I filmen har vi ett gäng så kallade patrioter som är mäkta trötta på bristen på frihet de upplever i dagens USA. Gängledaren George (David Cubitt) vill inget hellre än att köpa loss marken han bor på och dra sig tillbaka där, bort från alla myndigheter och skatter. Med sig har han Manny (Vincent Gale), Russell (Zak Santiago) och Mannys lättpåverkade lillebror Billy (Brendan Fletcher). När George nekas ett banklån blir han förbannad och bestämmer sig för att råna den nekande banken. Med bytespengarna ska han och de andra kunna dra sig tillbaka och leva som de vill. Tungt beväpnade skrider de till verket men en bankanställd utlöser det tysta alarmet och innan rånarna hinner lämna banken är en polisbil på plats. Vad som sedan följer är en mycket våldsam konfrontation med polismakten.

Sanna amerikaner som vill ha sin frihet. Yeehaw!

Man kunde känna att det här var en TV-film, särskilt med alla fadear till svart där reklamavbrott skulle in. Med det sagt var inte det här en dålig film alls. Nog för att rånarnas beteende och upplägg kändes ovanligt korkat då man inte på allvar skulle kunna förvänta sig att komma undan genom att droppa hintar till folk innan man begår brottet. Bortsett från det var detta en klart underhållande rånfilm med dessa skjutglada "överlevare" i huvudrollerna. Jag nämnde ovan filmen "44 Minutes" och den här har många likheter, särskilt när det kommer till våldsamt skjutande för det finns det gott om i båda filmerna. Nu når inte den här upp i samma klass som den andra och därmed epitetet "light". Skådespeleriet var bra, särskilt med tanke på att detta var en TV-film och med den lilla budget man måste ha haft lyckades man ändå skapa mycket nerv och schyst action så det räckte och blev över. En eloge till Skogland för det. Skönt med en riktig pang-pangfilm! Det är bara att luta sig tillbaka och avnjuta den sköna automatvapensymfonin.

BETYG: 4/7 Lite för mycket TV för att nå upp i en femma men annars solid pang-pang.

Så här gör konstaplarna med varandra på sin fritid. Isch!

Lektion 1 i kupplanering: Gör det alltid på ett billigt fik.

Patrioterna i sitt Mecka.

Hängivet inspekterar de vapnen.

Åhh kolla vilket smörgåsbord...

Läckert serverat.

"Yeah yeah yeah. NRA! NRA! Oh yeaaaah!"

Klick-klack, kli-ick.

Vem behöver könsorgan med så här mycket vapen?

Boysen skrider till verket.

"Ät bly snutjävel!"

En vacker polisman kommer till undsättning med kulorna vinande runt öronen.

Eftersom våra rånare är överlevare gillar de att skjuta konservburkar mot eventuellt hungriga offer. Någon humanitet måste man ha.

Den vackre polismannen tar upp jakten och passar på att hänga ut genom fönstret för att raffla till skeendet en smula.

Att sätta in en polishelikopter var ett misstag. "Eat this motherfuckeeeeer!!!"

Oj oj! Den vackre polismannen kan sådana där coola militärtecken! Inte undra på att SWAT-teamet följer hans minsta vink.

Sammanbitet TV-vacker konfronterar vår hjälte de asociala elementen i vårt samhälle. Har du hans telefonnummer, Fredrik Reinfeldt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar