ITARA, EL GUARDIAN DE LA MUERTE (1988) Mexiko, 95 minuter. Regi: Avinadain Bautista.

Hong Kong-action från Mexiko???

Magisk munkgubbe viftar med fingrarna och släpper loss den kosmiska energin.

Det ondskefulla Manchu-gänget attackerar ett tempel fyllt av munkar som vaktar de sju heliga kristallböckerna. Tyvärr för busarna saknas en av kristallerna och en komplett samling krävs för att nyttja kristallernas heliga kraft. Den sjunde kristallen vaktas av Itara och hans följeslagare så Manchu-gänget slår sig ihop med ett internationellt all star team av gangstrar och ger sig i kast med uppgiften att plocka den sista kristallen av Itara. En kung fu-fylld batalj är att vänta!

Som ni ser på hångarvet och hitlerperspektivet är detta en skurk, men glad är han i alla fall.

Den här rullen verkade vara hur "bra" som helst och inledningen var lovande med skön 70-talsdeckarmusik och fejkkineser som slogs på ett underbart taffligt sätt. Tyvärr sjönk den roliga nivån i de långa transportsträckorna mellan slagsmålen som dialogen innebar. Herregud så tråkigt. Humörmänniska som jag är pendlade jag mellan att ge bra betyg och uselt beroende på scen. Dialogen var som jag föreställer mig en dålig mexikansk TV-såpa vara. Zzzz... En sådan här usel rulle bör ju naturligtvis även innehålla avklädda människor för att hålla intresset uppe men där verkar någon censur ha satt stopp. Detta blir plågsamt tydligt när i en scen en berusad buse med svärd hackar av en magdansös hennes lilla scenkostym UTAN att för den delen klä av henne några vitala tygdelar. Meningsfullt? Vi får även ta del av en badscen där brudarna väljer att svalka sig i vattnet fullt påklädda. Denna scen räddas dock av att busarna ger sig på dem för en avslappnande våldtäkt men får sina rövar bitch-slappade så det står härliga till! Om man ska fortsätta fokusera på positiva saker kan man ju inte låta bli att nämna hur härligt det är att se män springa omkring i de för 80-talet så populära snow washed-jeansen! Inte dumt. Skådespeleriet är uselt på ett överdrivet melodramatiskt vis och det är på sina ställen roande och rörelseschemat vissa av skådisarna begagnar sig av går inte av för hackor. Jag vill särskilt ge en guldstjärna till en av busarna som iförd orange t-shirt bjuder på en finfin slagsmålsscen. Tyvärr är resten av denna film riktigt långtråkig dynga.

BETYG: 3/7 Generöst betyg på tråkig dynga som endast når denna nivå p g a sköna detaljer som: "snygga" slagsmål, musik, klädval och generell tafflighet.

Lite skön tortyr har aldrig skadat. Fråga Dick Cheney. Men vad är det för härligt nitarmband torteraren har?

Skapliga specialeffekter. Det här är blixtar.

Behold! En av de magiska kristallböckerna.

Gangstrar från världens alla hörn.

Här har vi magdansösskalarscenen.

Den här boven gillar sitt jobb. Här vankas det våldtäkt!

Ett gäng brudar i sina bästa badkläder.

Bitch-slapping på hög nivå.

Muskelknutten frågar oroligt om Manchu-bossen är bög. Man skulle lätt kunna tro det var tvärtom...

Ja, här har vi honom igen. Glad så in i helvete. Här pågår en brutal misshandel och det är ju kul.

Sexfaktor skyhög! En lönnfet man med snow washed-jeans och piska. Ich spritze!

Jo naturligtvis var det den lycklige boven som var den i texten omnämnde mannen i orange t-shirt. Här hyllar han Alf Robertsons favoritfik: Kafé Tranan.