What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 3 juli 2010

DEATH SENTENCE (2007) USA, 111 minuter. Regi: James Wan.



En flashig "Death Wish"-wannabee.

Partyhattar! Då vet man att familjelyckan är på topp.

Kevin Bacon spelar den äppelkäcke familjefadern Nick Hume som har en riktig Brady Bunch-familj med fru (Kelly Preston) och två söner. En kväll när Nick skjutsar hem sin son från en hockeymatch stannar de till vid en mack för att tanka och sonen går in i kiosken för att handla. Plötsligt dyker ett gäng upp och rånar stället och Nicks son har oturen att bli en av gängmedlemmarnas inträdesprov till fullt medlemskap. Nick ser hjälplöst på när sonen kallblodigt attackeras. När gänget flyr krockar gärningsmannen med Nick som är på väg in i kiosken och i tumultet som uppstår dras skurkens ansiktsmask av. Gärningsmannen haffas men under det rättsliga efterspelet kommer det fram att han inte kommer behöva sitta inne speciellt länge och därmed tar Nick ett avgörande och ödesdigert beslut.

"Neeej! Får jag ingen oscar för den här rollen!?!?!"

Jag vet inte riktigt vad unge regissören Wan ville med den här filmen eftersom den pendlar mellan tragiskt drama och flashig cartoon-action. Det verkar helt enkelt som om Wan ville göra en egen Tarantino-rulle med over the top-karaktärer och blodigt våld. Samtidigt reducerar han den här potentiellt gripande historian till korkad våldsaction. Manuset är verkligen stendumt och de ensidiga karaktärerna väcker varken medkänsla eller avsky. Gänget som attackerar Nicks son känns som en samling töntar med "ruskiga" tribal-tatueringar. Om de verkligen var så badass, varför gjorde de processen så kort med sina offer i slutet? Särskilt med tanke på det övriga våldet som är otroligt överdrivet och inte passar in i sammanhanget. Dessutom känns polisens agerande som hämtat ur någon hjärndöd 60-talsfilm.

Nicks son intar erotisk position.

Även om filmen känns löjlig och fruktansvärt osannolik är det ju ändå rätt kul med brutalt underhållningsvåld. Filmens flashighet, där man är ute efter att vara cool och att det ska bli snyggt, är stundtals komisk i sin desperation. Snygg ljussättning och tuff klippning hjälper inte riktigt när den är malplacerad, om man inte är ute efter ett skratt förstås. Grundfelet är väl att jag helt enkelt inte tror ett dugg på Kevin Bacons karaktär och när John Goodman dyker upp som gangster känns ju inte trovärdigheten räddad precis. Goodman brukar ju vara charmig men det blir ju svårt för en skådis när karaktärerna inte agerar adekvat till sin omgivning. Wan kanske borde fortsätta regissera "Saw"-filmer istället...

BETYG: 3/7 Löjlig och desperat flashig film som har 0 trovärdighet. Innehåller ändå tillräckligt med underhållnigsvåld för att man inte ska somna eller bli förbannad.

Rättegång och Nick är lite syrak på den tatuerade busen.

Den historiska Bowie-kniven duger gott även idag.

Nick ser väldigt förstoppad ut där han sitter i sin bil.

Ånej! Ångestduschen... Måhända att Nick sket på sig där han satt i bilen...eller?

Ojsan vilket coolt gäng...

Kelly Preston är verkligen djupt chockad över filmens manus och regi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar