CANNABIS (1970) Frankrike/Västtyskland/Italien, 92 minuter. Regi: Pierre Koralnik.

Titeln syftar nog på vad regissören rökte.

Serge i sin fina päls, Ted Gärdestad och ett lik.

Den bildsköne Serge Gainsbourg spelar mördaren Serge (fantasifullt!) som efter ett utfört jobb flyger från New York till Paris. På planet träffar han ambassadörsdottern Jane (Jane Birkin, ännu mer fantasifullt!) och hastigt tycke uppstår. Väl i Paris blir Serge funnen av gangsterbossen Emerys män, vilket inte är bra då Emery vill se vår hjälte död. Serge blir skjuten men lyckas fly och gömmer sig hos sin nyfunna kärlek Jane. Kort därefter dyker även Serges kumpan Paul (Paul Nicholas, just det!) upp i Paris och de två gangstrarna sätter igång att utöva sitt tvivelaktiga yrke så fort Serge återhämtat sig från sin skottskada. Vår vän hamnar i en karusell av våld och passion som snurrar allt fortare...

De älskande två. Kanske är filmen helt enkelt Serges och Janes hemvideo?

Fan! Här har man just plågat sig igenom delar av SVT:s franska filmvågsvecka* (Zzzzzz!!!) och tänkte sedan koppla av med lite skön fransk gangster-trash. Skippa ordet "skön" i den meningen. Det här är nämligen skittråkig och rörig fransk smörja som dessutom saknar hjärna! Jag drabbas ju av någon slags intellektuell ADHD när jag ser filmer som tråkar ut mig. Tankarna far och flyger åt alla håll och jag har inte en chans att följa med i det ointressanta skeendet. I den här filmen finns det inte ens mycket att följa med i. Serge och Jane är passionerat kåta och tar på varandra hela tiden. Serges polare Paul är en munter galning som gör märkliga saker för att roa sig själv och alla är ute efter att döda Serge. Zzzz-fucking-zzzz! Regissören Koralnik verkar vara en idiot som inte har en aning om hur man berättar en historia och filmen är full av obegripliga klipp samt ett hålfyllt manus.

Paul, eller "Pööl" som Serge säger, tokar till det framför en trasig spegel.

Det positiva är: En Jane Birkin som gärna lättar på paltorna för att visa sin spinkiga kropp, fina miljöer och scenografi som faktiskt ger oss den där mysiga europeiska 70-talsstämningen samt som pricken över i:et har vi Serges skabbiga afghanpäls - snygg päls på snygg man.

BETYG: 2/7 Här är jag riktigt hyvens då detta är en riktigt tråkig pissfilm, men den har en del positiva kvalitéer vilka redovisas ovan. Endast för Gainsbourg/Birkin-fans! (Om ens det...)

Jane är måhända inte fransyska men nog fan har hon det franska plutet!

"Yo peace out bitches!"

HBT-krydda.

Skön knarkfest. Jamen det är ju 1970 för helvete!

Pööl tokar återigen till det (ja titta noga). Denna gång på ett fint tak.

Chicken house massacre. Vad ska PETA säga?

Låt oss avsluta med ytterligare en bild på Serge i sin pimpiga päls.

*Just i detta nu förbereder sig förmodligen en arg mobb med facklor att lyncha mig då jag så respektlöst kastat symbolisk avföring på den heliga kon "Franska Nya Vågen". Alternativt avfärdar dessa intellektuella filmvetare mig som årets imbecill. Tyvärr min vänner så handlar konst för mig framför allt om känsla och stämning och eftersom människor har olika känslor tilltalas de av olika ting. En film må vara hur banbrytande och intelligent som helst - är den tråkig vill jag bara kräkas. Ja okej, Truffauts "De 400 Slagen" är väl någorlunda men dock rätt tråkig och har en ganska osympatisk pojke som huvudperson. ;-)