Udda film: WEREWOLF WOMAN (1976) Italien, 99 minuter. Regi: Rino Di Silvestro.

onsdag 4 augusti 2010

WEREWOLF WOMAN (1976) Italien, 99 minuter. Regi: Rino Di Silvestro.

En ulv i slampakläder.

En cheesig "Trollkarlen Från Oz"?

Daniela (Annik Borel) har flyttat ut på landet med sin far då hon inte orkar med kontakten med män efter att ha blivit våldtagen som 13-åring. Hon plågas dock av visioner och drömmar av och med en släkting från 1700-talet som var varulv. Till på köpet är hon slående lik denna avlägsna släkting. När hennes syster Elena (Dagmar Lassander) hälsar på med sin man väcks förtryckta lustar inom Daniela då hon i smyg fluktar på när besökarna älskar. Hennes sexfobi tvingar in hennes lustar i en väldigt påtaglig form av lykantropi* och hon springer ut i månskenet för att leta upp sin avlägsna spöksläkting och hennes flock av varulvar. Elenas man, som blev varse om att någon smygtittade, ger sig ut även han för att försöka identifiera fluktaren. Ute i mörkret väntar en naken Daniela som förför honom bara för att i nästa sekund ta en stor tugga ur hans hals. Även om Daniela beter sig som ett vilt djur har ingen kroppslig förändring skett. Men detta är bara början...

Vad nu? En buttericksvarulv med bukkake-touch?

Återigen får man bevittna en underbar öppningssekvens där vi får se fröken Borel dansa extatiskt utan en tråd på kroppen, i en cirkel av eld, till ljudet av rituella trummor. Di Silvestros kamera är inte ett dugg blyg då den för ett ögonblick låser sig fast på skådespelerskans sköte. Men det ska bli ännu bättre! Efter att ha kastat sig till marken i kramper förvandlas Borel till en förbannat "snygg" varulv. Tänk er tjära och fjädrar fast istället för fjädrar har vi husdjurshår eller gammal ull. Hennes nu håriga tuttar har "fräschats upp" med några svarta jättevårtor och ansiktet har skönt buttericks-smink. Wunderbar! Hon hinner även begå ett blodigt yxmord innan vi förpassas till nutid och en från mardrömmen just uppvaknad Daniela. Här kan man verkligen snacka om att fånga tittaren de första fem minutrarna (fast här är det väl typ 7½).

Intressant perspektiv.

Nu är tyvärr filmen inte lika lysande resten av vägen men det finns en hel del sköna scener där Daniela blir skogstokig och våldsam. Tyvärr för hennes del så tycks hennes trauma upprepa sig gång på gång då hon hela tiden hamnar i situationer där hon ska utnyttjas sexuellt, vilket snabbt förvandlar denna "varulvsfilm" till en rape & revenge-historia istället. Inte mig emot! Men som så ofta finns det sega transportsträckor mellan skojigheterna som t ex när poliser och/eller läkare diskuterar och då även passar på att dra delar av handlingen vi just sett. Kanske inte helt nödvändigt... Sleazigt som tusan är det dock och det är väl inte så konstigt när regissören har härliga rullar som "Deported Women of the SS Special Section" och "Women in Cell Block 7" på sitt samvete. Detta innebär förstås dåligt skådespeleri och skojiga repliker. En otroligt "vacker" scen är när Daniela faktiskt hittar kärleken och springer hand i hand med honom på stranden kompletterat med andra fantastiska bilder i kärleksmontaget. Det är även skönt att Di Silvestro behåller den något dubbeltydiga tolkningen av Danielas varulvstillstånd. Bra där! Filmen skulle dock ha mått bra av att klippas ner någon kvart sisådär för att få upp tempot lite.

BETYG: 4/7 Härligt sleazig och våldsam italiensk trash. Förvänta er inte allt för mycket varulv bara.

Zombie? Nä va..?

Daniela smygtittar på syrran och hennes man.

Men vad i hela friden tar hon sig till!? (Om ni tittar riktigt noga ser en svart liten prick på negligén. En fluga flög in i bild och landade på ett strategiskt ställe. Vilka härliga dofter var det som lockade?)