GOMORRA (2008) Italien, 132 minuter. Regi: Matteo Garrone.

Vi inleder med en tyst minut för min 1,5TB-hårddisk som förvandlades till en magnet. Därmed försvann 1000-tals timmar av skön TV-underhållning. Bl a "Steven Seagal - Lawman" som recenserats på denna fina kultursajt.

Oromantisk maffiafilm.

Plocka fram era bästa Blue Man Group-skämt här.

Filmen berättar fem parallella historier där karaktärerna på ett eller annat sätt involveras med Camorrans* affärer. Vi har pojken Totò (Salvatore Abruzzese) som springer ärenden åt de stora grabbarna och drömmer om att själv bli en av dem. Vi bekantar oss med den äldre herren Don Ciro (Gianfelice Imparato) som springer ärenden som penningkurir åt maffian och hamnar i kläm mellan olika stridande fraktioner. Vi möter de två unga ärthjärnorna Marco (Marco Macor) och Ciro (Ciro Petrone)** som lever i sin egen lilla "Scarface"-fantasi där de begår korkade brott som stör Camorrans ordning. Vi stiftar även bekantskap med Roberto (Carmine Paternoster), en nyligen utexaminerad universitetsstudent som får jobb hos den skrupelfrie Franco (Toni Servillo) som specialiserar sig på att dumpa giftigt avfall åt maffian. Slutligen har vi Pasquale (Salvatore Cantalupo), en talangfull skräddare som i hemlighet säljer sina kunskaper till kinesiska fabrikanter som gör intrång på maffians område.

Babels Torn? Nähe, skit i att hålla med då!

Det här är sannerligen en mörk historia som på intet sätt glorifierar den italienska maffians verksamhet. Man inser snabbt att karaktärernas hunger efter pengar, status och samhörighet kommer leda dem i fördärvet. Filmen presenterar detta på ett ganska dokumentärt sätt med mycket handkamera. Mitt stora problem med den här rullen är distansen till alla involverade. Det känns mest som att man studerar dem och inte lär känna dem. För mig blir detta jävligt tråkigt och då hjälper ju knappast det långsamma tempot till heller. Jag hade hellre sett en film koncentrerad på endast de två ärthjärnorna som åtminstone hade lite charm i sin naiva dumhet. Garrone ville väl dock göra ett kraftfullt statement mot Camorran, vilket han också gör, och peka på hur deras cyniska kapitalism med hjälp av globaliseringen infiltrerar den internationella ekonomin. Om man ska vara riktigt filosofisk tycker jag faktiskt att de sunkiga pyramidformade miljonprogramshusen man ser i filmens inledning påminner lite svagt om Breughels "Babels Torn" och är det inte ett stänk av hybris våra karaktärer dras med? Kanske lite långsökt men vad fan, filmen har ju en biblisk titel så...

Aahhh...unga pojkar med k-pistar iklädda endast gosstrosor!

Nej, tyvärr kollar jag mycket på klockan under den här filmen och Cannes-utmärkelser till trots önskar jag att jag hellre satt och kollade på en film av SERGIO Garrone...***

BETYG 3/7 Snyggt och med nykter blick på den organiserade brottsligheten men ack så tråkigt.

Ja det var så fint att vi tar en bild till. Vem fan behöver bikini babes with machineguns?

Pasquale är lite orolig över att färdas i en bagagelucka. Tunnis!

Totò tittar längtansfullt på när de stora grabbarna meckar med droger.

Vadan detta? Har "Tae Kuk"**** lagt till i hamnen?

Jaha, det var bara våra glada miljöbovar!

Om inte vuxna vill köra lastbilar med giftigt avfall kan man ju alltid använda barn. De dumma små jävlarna!

Pengakurir åt maffian fordrar adekvat klädval. Här ser vi Don Ciro i en snitsig kevlarväst! Italienarna kan det där med mode.

*Organiserade brottsligheten med fäste främst i Neapel.
**Är det en ny trend att inte orka hitta på karaktärsnamn?
***Aj aj aj, där cementerade jag bilden av mig själv som cineastisk dummerjöns!
****Men hallå..."Outbreak"-referens såklart!