Udda film: MACHETE (2010) USA, 105 minuter. Regi: Robert Rodriguez & Ethan Maniquis.

onsdag 15 december 2010

MACHETE (2010) USA, 105 minuter. Regi: Robert Rodriguez & Ethan Maniquis.

Rodriguez i toppform!

Machete gillar att röja.

Den mexikanske Federal-agenten Machete (Danny Trejo) förlorar under en våldsam konfrontation med skurken Torrez (Steven Seagal) hela sin familj och nästan sitt liv därtill. Tre år senare stryker han omkring, som många andra illegalt invandrade mexikaner i USA, och söker dagavlönade svartjobb. En dag blir han upplockad av Michael Booth (Jeff Fahey) som vill att han mördar den rasistiske senatorn John McLaughlin (Robert De Niro). Attentatet är dock en fälla där Booth, som i själva verket jobbar för senatorn, arrangerar så att det ser ut som om en illegal invandrare försöker mörda senatorn. Sårad lyckas Machete fly men han är nu inte bara jagad av senatorns hejdukar utan även av immigrationspolisen Sartana Rivera (Jessica Alba). Till sin hjälp har dock Machete den tuffa Luz (Michelle Rodriguez) som för sin egen kamp mot mordiska rasister anförda av Von Jackson (Don Johnson) som i sin tur jobbar åt senatorn. Med så många våldsamma krafter i rörelse är en blodig konfrontation oundviklig...

Snuten i Mexiko kan vara lite hård ibland.

Wow! Robert Rodriguez är verkligen vår tids kung av exploitationfilm. Även om detta inte är äkta exploitation i 70-talsanda, då det trots allt finns en humoristisk distans till skeendet, är detta så nära vi kan komma inom dagens film. Naturligtvis finns det otroligt sliskiga och exploativa filmer även idag men jag har då aldrig sett en enda som verkligen fångat feelingen av de gamla våldsamma B-filmerna. Rodriguez har lyckats föra den underbara exploitation-traditionen vidare och även om han som sagt gör det med distans blir humorn aldrig nertryckt i halsen på oss som i alla andra patetiska pekoral där man känner behov av att vara övertydlig med "humorn". Jag sätter här Rodriguez på piedestal och nämner inte ens andreregissören Ethan Maniquis. Detta beror på min totala okunnighet om hans roll i skapandeprocessen. Allt jag vet är att han länge jobbat med Rodriguez som klippare och nu verkar det som om han fått förhöjt ansvar efter lång och trogen tjänst. I Rodriguez fall kan man i alla fall blicka bakåt och se hans bidrag till modern exploitation-film med härliga filmer som: "El Mariachi", "Desperado", "From Dusk Till Dawn", "Planet Terror" och den mer banbrytande och kanske mindre exploativa "Sin City".

Machete handskas med situationer på ett old school-sätt - och då snckar vi oooold school.

Som vanligt är det en fantastisk ensemble Rodriguez skrapat ihop. Förutom ovan nämnda aktörer hittar vi även den nästan obligatoriske Cheech Marin som hårdkokt präst. Vi får även veta att mediahoran Lindsay Lohan faktiskt fortfarande kan agera och gör det dessutom i en ganska självironisk roll. Sedan har vi förstås även alla splatterfilmsälskares gamle favorit: Tom Savini, en levande legend (kanske inte för sitt skådespleri). Don Johnson och Jeff Fahey gör förmodligen sina livs coolaste roller och gör det dessutom mycket bra. Ikonen De Niro är också kul att se i denna ovanliga och pajiga skurkroll. Jessica Alba är väl den som övertygar minst, vilket knappast borde förvåna någon och alla ni som sätter chipsen i halsen av kåthet under hennes duschscen bör komma ihåg att det nuförtiden finns något som benämns CGI... Beträffande Steven Seagal skrev jag nyligen att han borde bliva vid sin läst och därmed bör jag alltså få en knäpp på min stora näsa nu när han spelar något så ovanligt som en skurk och dessutom frodas i rollen. Jag hade fel! Det krävs en stor man att erkänna det och eftersom det är precis vad jag är* så har jag inga problem med det.

Vår gode vän Steven Seagal presenterar sig. Jaså, ett orientaliskt svärd i nypan och en asiatisk brud i släptåg?

Det här är verkligen så långt ifrån de ganska långtråkiga rullarna som passerat revy här på sajten på sistone som man kan komma. En underhållande våldscirkus som har det mesta man kan önska sig vad beträffar blod, tuttar och skojiga karaktärer. Det är rått, snyggt och gjort med värme. Pass opp för skojiga detaljer som intimtelefoni och tillkännagivanden vid eftertexterna.

BETYG: 6/7 Kanske är jag svältfödd på bra underhållning då detta knappast får en att tänka till direkt, men jävlar vilken härlig åktur det är!

Jaså, ingen Canon-produktplacering här? Till skillnad från i "Bröllopsfotografen" där alla i princip gick omkring med Canon-stämplar i pannan.

"I love the smell of död mexare in the evening" Don Johnson är fantastisk som pragmatisk rasist.

Bobby D som galen texaspolitiker. Hmm, känns igen på nåt vis... Dessutom skickar filmen en symbolisk liten pungspark till den rådande immigrationspolitiken i Arizona tror jag bestämt.