Udda film: MACHO MAN (1985) Västtyskland, 76 minuter. Regi: Alexander Titus Benda.

torsdag 23 december 2010

MACHO MAN (1985) Västtyskland, 76 minuter. Regi: Alexander Titus Benda.

Macho, fast då på tyskt 80-talsvis förstås...

Tonen sätts direkt, Dany gillar snygga kläder och Andreas tycker det är coolt med höga sparkar.

Världsmästaren i boxning Dany Wagner (René Weller) och världsmästaren i karate Andreas Arnold (Peter Althof) är hyvens snubbar när de inte utövar sina respektive sporter och är inte rädda för att assistera samhället att hålla buset på plats, så ibland kan det hända att de spontant avstyr bankrån eller räddar fagra damer från hemska drogbusar. Just en räddningsaktion som den senare leder till kontakt med en knarkliga som gärna vill dra ner Sandra (Bea Fiedler), föremålet för Danys heta känslor, i ett träsk av droger. Detta kan naturligtvis inte accepteras, så Dany och Andreas gör gemensam sak och tar till sina otroliga kampsportkunskaper för att ta itu med knarkligan en gång för alla. Deras kamp mot brottsligheten hindrar dem naturligtvis inte från att träna och utöva sina respektive sporter samt njuta av damers sällskap och allmänt sköna 80-talsrekreationer.

Breakdance motherfuckers! Alla ni musikpoliser imponeras enormt av herr Landaus medverkan.

Vad kan man säga? Deutschland über alles, är väl en passande fras i sammanhanget när dessa underbara tyskar serverar oss en smällkaramell i fantastisk tysk 80-talskitsch. Det finns inte mycket (jo, det gör det visst...) som skriker tysk som en man med permanentat hår och mustasch och det kryllar av dem i den här filmen. Ni som inte var med när det "härliga" 80-talet begav sig måste tro att hela årtiondet hämtades ur ett parallellt universum där män bejakade sin yttersta femininitet, där kvinnor dolde sitt utseende - inte med burka - utan bakom en kubikmeter smink och fantasifulla tuperade frisyrer, där overallen genomgick den totala förvandlingen från arbetsplagg till festblåsa samt där förgörandet av en tegelsten var den absolut främsta metoden av självförsvar. Ni har då helt rätt i era antaganden. Exakt så här pastellgay, tangakalsongigt och breakdanceande snyggt var det! Men givetvis mest i dåvarande Västtyskland, där de desperat klamrat fast vid den här kulturen ända in i våra dagar och vem kan klandra dem för det? Det är därför vi älskar våra tyska vänner (och övermänniskor!)

Ett rån!

Okej, filmen kryllar av härlig kitsch men annars då? Detta, mina vänner, är inte bra... Tänk er att Staffan Hildebrand och Mats Helge Olsson regisserar ett manus skrivet av en 8-åring och ni är skrämmande nära sanningen. Maken till infantilt får man leta efter. I början spirar en smärre rivalitet mellan våra hjältar p g a bimbon Sandra men den rinner snabbt ut i sanden då Andreas får en annan brud att ödsla sin lust på. Därmed försvinner även laddningen i den stora matchen hjältarna emellan, som dessutom avbryts då de plötsligt måste hasta iväg och bekämpa brott tillsammans. Allt är fruktansvärt endimensionellt och dessutom bjuds vi ju inte direkt på världens bästa skådespeleri. I god Hildebrand-anda slängs även en "cool" breakdance-uppvisning in där Dany hänförs av dansarens kroppskontroll. Ha ha, och han hänför dessutom oss tittare med en egen uppvisning i diskodans.

Have no fear...

Nej, jag måste bara rekommendera en film där "macho" inte alls innebär en skoggshuggare med skäggstubb utan snarare en snubbe med rymliga fejkskinnbyxor nedstoppade i ett par futuristiska peter pan-stövlar!

BETYG: 5/7 Otroligt skön fjollkitsch som summerar det tyska 80-talet på ett härligt sätt. Uselheten gör sig dock ständigt påmind och drar på sina ställen ned (på ett dåligt sätt).