What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 1 december 2010

OCTAMAN (1971) Mexiko/USA, 79 minuter. Regi: Harry Essex.



Snarare John Blund...

En liten gummikrabat kravlar ner i vattnet.

Ett gäng forskare upptäcker en mystiskt muterad liten bläckfisk och bestämmer sig för att samla in fler exemplar för att studera närmare. Synd för dem att de förargat de små livens beskyddare (förälder???) som genast ger sig ikast med att rädda småttingarna och samtidigt straffa kidnapparna.

Fasansfullt!

Jag trodde förra filmen jag kollade på (Outlaw Riders) var tråkig men den här rullen var tamejfan ännu värre. Här fanns även ett mått av besvikelse inblandad då jag hade högre förväntningar på en film som denna med en snubbe i gummikostym som springer omkring och teroriserar folk. Hur kan något så härligt bli så fel? Jo, till att börja med kan man spela in en massa scener där ingenting händer. Om man sedan vill totalsabba filmen kan man som i detta fall se till att majoriteten av scenerna är filmade i mörker så man inte ser vad som försigår. Råkar man filma i dagsljus kan man ju alltid sträva efter motljus eller skuggor så man fortfarande inte har en tydlig koll på skeendet. Farbrorn i gummikostymen dräper en och annan person, men man ser ju knappt vem och gjorde man det skulle man förmodligen inte bry sig mer för det.

"Hur fan kan du bara ge en etta för det här!?" frågar ni. Ja, tyvärr. Trots detta så...

Det finns en brud (Pier Angeli) med i sällskapet som gummibläckfiskmannen tydligen får någon slags king kongsk kärlek till. Ja, för att vara extra tydliga pratar man t o m om "King Kong" och "Beauty and the Beast" i filmen. Vad nu det spelar för roll. Det adderar bara en försvinnande poäng till den här pissiga soppan. Tyvärr somnade jag till mitt i filmen och var dum nog att spola tillbaka för att inte missa något. Men vad gör man inte för att ge en så ackurat bedömning som möjligt? En bedömning som lyder:

BETYG: 1/7 Gränslöst tråkigt att se ointressanta karaktärer famla omkring i mörker. Inte en ens en man i gummikostym kan rädda spektaklet.

Man skulle kunna tro att Octaman är svinförbannad här, men faktum är att detta är hans enda ansiktsuttryck.

Hellooooo sailor boy!!!

Sa jag att det är mörkt hela tiden?

Octavision...

Eftersom mongobloggen helt plötsligt vägrade acceptera videoklippen får det bli ett par länkar istället:

http://www.youtube.com/watch?v=7j6xhFdDxDI Hjärtskärande scen där Octaman plågas med eld.
http://www.youtube.com/watch?v=sZEE9qWSmkA Hysterisk scen där Octaman går till attack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar