BEING MICHAEL MADSEN (2007) USA, 84 minuter. Regi: Michael Mongillo.

Being lame...

Huvudpersonen tappade lite cool-poäng här men har ju ett ganska stort kapital att ta av.

Michael Madsen, av förklarliga skäl spelad av sig själv, är förföljd av den ultracyniske paparazzon Billy Dant (Jason Alan Smith) som kokar ihop en story om att Madsen mördat en statist. Madsen tröttnar till slut och bestämmer sig för att ge igen med samma mynt och hyr därför in ett filmteam som ska förfölja Dant. Allt detta dokumenteras dock på ytterligare en nivå och det är det vi får ta del av.

Oops! Här rök trovärdigheten. Undra vad poängen är med att bilden är så gul?

Michael Madsen i en mockumentär kryddad med ett gäng respektabla skådespelare borde ju vara en angenäm upplevelse men tyvärr utgörs resten av ensemblen av ganska dåliga skådisar och då faller genast hela konceptet eftersom man behöver vara trovärdig i en mockumentär. Man märker hur uppenbart fejk det är redan första gången Jason Alan Smith visar sig i rutan då han uppträder väldigt "skådisargt". Vad värre är är att även Madsen själv är föga trovärdig när han spelar sig själv då han uppträder ganska onaturligt, vilket även smittar av sig en smula på systern Virginia Madsen. De enda jag tycker kommer undan med (tro)värdigheten i behåll är: David Carradine, Daryl Hannah och Harry Dean Stanton. Inte underligt kanske då dessa är etablerade skådespelare.

Daryl Hannah gillar att köra omkring i coola miljöombyggda gamla bilar som luktar pomme. Det har inget med filmen att göra men jag tycker det är lite fränt.

Vidare är detta en ganska långtråkig historia då vi främst får följa Madsens filmteam och paprazzon Dant och utöver det mestadels serveras en massa talking heads, ofta ackompanjerad av alldeles för hög bakgrundsmusik MTV- & E!-style, vilket är irriterande och då framför allt distraherande. Nej, skriv upp även den här filmen på besvikelsekontot.

BETYG: 2/7 Mockumentär som faller platt då de flesta skådisar inte förmår ge ett trovärdigt intryck.

Virginia Madsen är kanske inte lika cool som sin brorsa men definitv snyggare.

Bäst i filmen och en ikon. RIP David Carradine.

Harry har alltid varit en galjonsfigur för det vårdade Hollywood.

Debbie Rochon, B-filmspinuppa som gör det hon är bäst på.

Vilket fluktvänligt hus Dant har.

Så här blir bilden om man man drämmer till en kamera med ett baseball-trä...

Träyler.