NAKED FIST (1981) USA/Filippinerna, 74 minuter. Regi: Cirio H. Santiago.

Originalet till "Angelfist"?

Dödsmatch var det ja.

För detta är i princip samma story fast sämre. Jovisst var det Santiago som gjorde den också, men eftersom detta är en tidigare variant borde den ju vara bättre men icke då. Karatelärarinnan Susanne (Jillian Kesner) reser till Filippinerna för att ta reda på vad som hänt hennes syster som försvunnit under mystiska omständigheter. Hon får genast ett tips om den lokala maffian som även råkar driva en kampsportturnering där man slåss till döden. Under falska förevändningar etablerar hon kontakt med Chuck (Darby Hinton) som råkar vara gangsterbossens högra hand tillika obesegrad mästare i dödsturneringen. En förförelselek börjar mellan de två men frågan är om den kommer sluta i sängen eller i ringen...eller BÅDE OCH!

Ka-ra-te!

I början av filmen etableras snabbt en cheesig stämning med dåligt koreograferade fajter och underbar TV-spelsmusik. Ja faktum är att Nonong Buencaminos ledmotiv låter väldigt mycket som de sköna karatespelen från VIC 64- Atari-eran - härligt! Det som är tråkigt är att man snabbt tröttnar på de enformiga slagsmålen mellan folk man inte bryr sig ett skit om. Ibland vet man knappt vem som slåss mot vem. Handlingen är ju fullkomligt ointressant och karaktärerna är fullkomligt färglösa. Vore det inte för två scener skulle den här rullen vara ett totalt vrak. -SPOILER ALERT- Första scenen är ett härligt försök till våldtäkt då två skummisar hetsas upp av vår hjältinna när hon går ensam hem en kväll. Först väljer Susanne att ta till flykten och då fastnar givetvis hennes fina klänning i ett staket så hon tvingas slita sönder den. Det blir inget kvar av nämnda klänning efter att ena äcklet fått tag i den och helt slitit av den. När Susanne äntligen stannar upp och tar fajten, endast iförd BH och trosor, attackerar ena skummisen henne med en skära varpå han lyckas skära av henne BH:n! Way to go. Under den här sekvensen begås även en del cheesiga mord för att sätta guldkant på filmtittartillvaron. Den andra scenen är en kärlekscen mellan Susanne och Chuck som går riktigt hett till. Jag kan väl säga att jag personligen inte skulle tända på vare sig den ena eller andra rollen i det erotiska spelet då jag varken gillar att få klädesplagg förstörda eller blir hård av knytnävsslag. Det gör sig jävligt bra i rutan dock.

En sån här vighet kan endast uppnås om man har svart bälte 6 dan!

Så sammantaget kan man alltså säga att två scener, några härligt kalkonaktiga gore-sekvenser samt Buencaminos musik räcker för att skrapa ihop betyget:

3/7 Riktigt tråkig karateaction från cheese-makaren Cirio H.Santiago som räddas upp av i sammanfattningen nämnda detaljer.

Sydostasien - då vet ni att det vankas skojiga transportmedel. "Sawngthau genom ljuva livet" som Plura sjöng..tror jag.

Susanne sportar en ultraarisk look när hon söker upp en gammal mästare.

En snut kom i vägen för ett par våldtäktsmän. Mordiskt kåta var dom.

Ett annat knep man lär sig på 6 dan-nivån är att locka in sin motståndare i en fälla. Fråga vilken kampsportare som helst!

Sussie prövar den nya officiella karatedräkten.

Chuck är en världsvan man med porrbelysning i sovrummet.

Ingen trosfetisch där inte!

Vad är det för jävla discopicasso som hänger i bakgrunden?

 WTF???

Titelsekvensen med Buencaminos mysledmotiv.