What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 6 april 2011

FRANKENSTEIN VS. BARAGON (1965) Japan, 93 minuter. Regi: Ishirô Honda.



Det gamla monstret är charmigare i Tohos version.

Tyskland 1945. Ser mer ut som Frankrike 1916...

Det är 1945 och Nazityskland faller samman i slutet av andra världskriget. I ett sista drag av motstånd skickar man en ubåt till Japan där lasten består av frankensteinmonstrets odödliga hjärta. Japanerna vill fortsätta forskningen med detta för att kunna skapa odödliga soldater. Knappt har hjärtat hunnit anlända till det japanska laboratoriet i Hiroshima förrän amerikanerna atombombar staden och allt är förlorat. 20 år senare dyker en mystisk muterad föräldralös pojke upp som väcker viss oro då han livnär sig på tamdjur och annat i människors närhet. Pojken tas in av ett par forskare som arbetar med lösningar på strålningsskador men snart börjar han växa bortom all kontroll samtidigt som hans primitiva muterade uppträdande skrämmer folk. Situationen blir ohållbar då rädsla möter rädsla och pojken flyr. Då han växt till enorma proprtioner lämnar han ett spår av förödelse bakom sig, men är det verkligen bara han som orsakar all förstörelse?

Ah! Den galne professorn i sitt labb.

Som vanligt i Tohos monsterfilmer bearbetar japanerna sitt atomtrauma då det alltid visar sig vara den gamla atombomben som ligger bakom den ena monsterinvasionen efter den andra. Detta trauma ligger verkligen djupt inbäddat i den japanska folksjälen vilket gör den rådande situationen i landet tragiskt ironisk. Det positiva i allt helvete är ju att japanerna byggt upp en underbar monsterfilmgenre som förgyllt världen i snart 60 år.

Ja, han ser fan lite tokig ut.

Inledningen på den här filmen har tydliga historiska referenser då tyskarna faktiskt skickade en ubåt vid namn U-234 till Japan med både uran och nedmonterade jetplan ombord. Denna nådde dock aldrig sitt mål då besättningen kapitulerade till amerikanerna vid krigsslutet. Förutom den historiska flörten är det härligt att se den tokige professorn i det klassiska laboratoriet i källaren. En mycket märklig och rolig scen utspelas bland alla puttrande bägare och provrör då ett gäng soldater stormar in för att hämta frankensteinmonstrets hjärta. Ingen säger nämligen ett ord. Frustration och indignation gestaltas istället med överdrivet kroppsspråk och minspel. Ett mycket udda drag av Honda då resten av filmen inte uppvisar liknande mimteater, men det är onekligen jävligt roligt.

Hoppsan, lite hajlande i en japansk monstermatiné.

Annars är detta en typisk monsterfilm från den gyllene perioden på 60 - 70-talen. Vi har det gamla missförstådda monstret samt några karaktärer på dess sida som kämpar mot den stora massans missriktade indignation. Givetvis serveras vi även den obligatoriska slutbataljen och som titeln avslöjar innefattar den ytterligare ett monster. Till min glädje var det även en skön twist i slutet. Dessa monsterfilmer, i all sin mysiga gullighet, har en tendens att bli lite långtråkiga i de långa mittpartierna då det trots allt är monstrens bärsärkargång som är behållningen. Här tycker jag dock man lyckas bibehålla ett hyfsat intresse innan det är dags för envig mellan människomonster och gummidito.

BETYG: 4/7 Mysig monstermatiné som lockar till varma leenden och en allmän murrig känsla.

Notera professorns indignerade missnöje.

Hiroshima 6:e augusti 1945. Ser mer ut som Tokyo 9:e mars samma år.

 Allt som är främmande är läskigt! Fast japansktalande amerikaner är förstås okej.

Här har vi den lille mutanten som fått namn av sin skapare.

Neeej! De låter Frankenstein korrumperas av sån där popmusik!

Då går det så här. Frankenstein: The original rockstar. Skit på dig Keef!

"I need a love to keep me happy..."

Lite King Kong-feeling när Frankenstein tittar in genom fönstret med det mystiska blå skimret runt kanterna.

En levande hand på vift långt innan "The Hand" och "Evil Dead 2".

Baragon! Ej att förväxlas med Barugon*.

En episk batalj.

Baragon tar stryk.

Förvisso trampas inga städer sönder men vad sägs om denna backdrop?

I den här trailern låter inte Baragon lika mycket som Godzilla som han faktiskt gör i själva filmen.


Här har vi några gulliga leksakstanks som inte fick vara med i filmen. Notera det godzillaliknande soundtracket.

*Ett monster jätteskölpaddan Gamera stötte på ett år senare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar