What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 20 april 2011

NIGHT OF THE LIVING DEAD 3D (2006) USA, 80 minuter. Regi: Jeff Broadstreet.



Recyclad zombieklassiker.

Filmen inleds med snygg övergång från originalfilmen.

Barb (Brianna Brown) och hennes bror åker till sin mosters begravning bara för att upptäcka att kyrkogården är helt övergiven med kistan fortfarande ovan mark. Det dröjer inte länge förrän suspekta odöda figurer dyker upp och vill sänka tänderna i deras kött. Syskonen blir åtskilda och Barb undkommer zombierna då hon plockas upp av Ben (Joshua DesRoches) som kör henne till sin affärspartner Henrys (Greg Travis) avskilda hus. Det dröjer dock inte länge innan kåken är omringad av blodtörstiga levande döda. Frågan är hur de ska ta sig därifrån levande och vem var egentligen den där kufen Barb sprang på vid bårhuset när hon försökte undkomma zombierna?

Dom vill dig illa!

Eftersom originalet från 1968 är "public domain" d v s allmän egendom kan man göra vad man vill med historien utan att behöva bry sig om rättigheter och då är det ju upplagt för våldäkt, eller hur? Jo det kunde ha slutat illa men faktum är att man fått till en rätt hyfsad zombiematiné. Nåja, matiné kanske är en överdrift från min sida men för mig kändes det som en lagom mysig och lättsam liten film. Ett tag var jag rädd att komediaspekten skulle ta över när Sid Haig, som spelar bårhusföreståndaren, dök upp och betedde sig märkligt samt när stoner-karaktären introducerades bl a genom att vifta med en jättespliff rakt in i 3D-kameran*. Lyckligtvis höll man igen på komedin och filmen var räddad.

Sid Haig sätter på sig sitt söta fejs.

Man understryker hyllningsaspekten i filmen genom att på olika sätt arbeta in klipp från originalet, dels genom titelsekvensen och dels genom att filmen rullar på TV:n i huset. Man har alltså tagit grundstoryn och sedan gått åt ett annat håll med den. Borta är samhällskommentaren och in kommer istället Sid Haigs karaktär med något slags jesuskomplex. Givetvis försvinner en del pondus på detta sätt men vem bryr sig? Detta är en lättsam film som bjuder på lite zombiemys och inte kommer lämna några bestående intryck. Skönt att zombierna var så där old school-sävliga även om make-up:en inte var den bästa. Ett smärre minus till avslutningen också som kändes fantasilös.

BETYG: 4/7 Helt okej zombieavkoppling som avhåller sig från att spotta på originalet och till på köpet klarar av att balansera in en skvätt humor utan att förgöra filmen.

Jaså, där dök klassikern upp till slut.

En hövding Ali G skulle varit stolt över.

Smutsiga lekar straffar sig alltid! T o m om man har trosor på sig i vissa vinklar...

"Men va fan!? Kan man inte få fejkknulla ifred???"

Zombie i ett uh-oh-ögonblick. Lugn, trots blicken och dålig make up är inte detta ett "funny moment".

Liten "Day of the Dead"-hyllning månne?

Gaffad zombie i skitful latexkostym.

"Mjaaaaaaauuuuu..."

Träylör

*För alla teknik-geeks kan jag nämna att det inte var en traditionell 3D-kamera utan en improviserad lösning med två kameror bredvid varandra.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar