What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 18 april 2011

EQUALIZER 2000 (1988) USA/Filippinerna, 84 minuter. Regi: Cirio H. Santiago.



Postapokalyptiskt pang-pang.

Alaska blir till en öken efter den nukleära katastrofen. Men ärligt talat, kan det bli mer öken än att ha haft Sarah Palin som guvernör?

I en postnukleär värld har organistaionen "Ownership" tagit makten genom att tillskansa sig all olja som är livsviktig som drivmedel. Deras terrorvälde möter motstånd från en grupp rebeller medan andra grupperingar försöker hålla sig ur vägen. Slade (Richard Norton), en av Ownerships officerare byter sida då den onde major Lawton (William Steis) dödar hans far och han lever nu bara för hämnd.

Givetvis dekoreras skrothögarna med praktiska spetsar i bästa Mad Max-stil.

Mycket mer kan man inte skriva om den papperstunna handlingen för här handlar det mest om ett evigt skjutande och exploderande. Ibland känns det här nästan som en hybrid av någon anonym krigsfilm och en indianvästern då realtivt ansiktslösa typer skjuter vilt på varandra. De enda avbrotten i stridandet är små komiska oaser där man skymtar inspelningsteamets utrustning eller flinar åt homoerotiskt vapensmide. En smula distraherande är också Corinne Wahls urringning där hennes väldimensionerade byst är fjättrad i ett supertajt linne och bara kvider om att få släppas fri. Tyvärr kommer vi inte närmare än till en kärleksscen där Norton börjar dra ner axelbanden på linnet och - klipp! Detta hennes Penthouse-bakgrund til trots. Vilken tease...

Yankee doodle Robert Patrick.

Trots allt pang-pang och vissa komiska ögonblick blir det här ganska långtråkigt då näst intill inget händer förutom just nämnda pang-pang. Inte ens en ung Robert Patrick iförd någon slags pseudo-yankee-uniform har mycket att tillföra då han bara spelar ytterligare en superklyschig elak karaktär. Vi får helt enkelt nöja oss med den cheesiga 80-talsstämningen, några stycken oavsiktligt skojiga ögonblick samt tanken på att Wahls barm skulle må bra av full frihet.

BETYG: 3/7 Ja, trots brist på handling och fantasi finns vissa kalkonelement som lyfter den här filmen, om man orkar med det eviga skjutandet förstås.

Notera den lilla suddiga fläcken mellan molnen. Det är en fluga som just krupit hela vägen över linsen.

Titta där har vi kamerateamets skuggor.

Oj, hela jävla kameran syns i nedre vänstra hörnet. Skit i det, nu kör vi!

Fru Wahl luftar tutt..öhh..sig.

Bergsfolket går till attack, anförda av...Paul Stanley???

YNF! Vapensmide med gnistor och svettiga muskler!!!

"Ti-hi, vilken jättepickadoll du har där..."

När major Lawton tröttnar på folk gillar ha att plocka fram denna...

...och rosta irritationsmomenten lite. Det kanske vore på sin plats här att påpeka att offret inte hade långärmat på sig innan han drabbades av grillningen.

Från att vädra skäggbiffen i Penthouse till att teasa i B-film. Syyyynd....

Nåja, fru Wahl brassar ju på duktigt med denna fallossymbol i alla fall.

En inte alltför ambitiös trailer som t o m saknar skrovlig speaker.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar