What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 3 juli 2013

FEEDING THE MASSES (2004) USA, 85 minuter. Regi: Richard Griffin.

 
 
Lika gott som dropp

Kaos i TV-studion. Känns det igen?
 
Ett mystiskt virus väcker de döda till liv och kaoset är ett faktum. Ett litet TV-team försöker förmedla sanningen om vad som pågår på deras gator men motarbetas konsekvent av myndigheterna som föredrar att maskera verkligheten med leenden och trivial underhållning.

Vår irriterande huvudaktör Billy Garberina. Minspelet vittnar om hans kvalitéer som skådis.
 
Inspirerade av nyss sedda Griffin-filmen "The Disco Exorcist" (http://uddafilm.blogspot.se/2013/07/the-disco-exorcist-2011-usa-85-minuter.html) letade vi fram en av regissörens första filmer för att se hur läget låg tidigare i karriären och man kan väl säga att läget var just lågt. Till skillnad från många andra zombiefilmer i den våg genren spottade fram lade man här tyngdpunkten på det satiriska budskapet istället för att nöja sig med tarmsmaskande lik. Givetvis är influenserna från zombiefilmgudfadern George A. Romeros "Dawn of the Dead" uppenbara, särskilt som den här rullen inleds i en kaotisk TV-studio.

Nyhetsrapportering.
 
Synd bara att allt är så fruktansvärt amatörmässigt. Det mest iögonfallande är naturligtvis det usla skådespeleriet, men det följs tätt av värdelös regi och taktlös klippning. Att sedan specialeffekter och gore är riktigt dåliga känns marginellt i sammanhanget. Just skådespeleriet blir så plågsamt när man faktiskt försöker sig på allvarlig dialog och känslosamma ögonblick. Man kan ju annars komma undan med rätt så crappigt agerande om man hänger sig åt banaliteter. Ibland är faktiskt skådespeleriet, tillsammans med manus och regi, så pinsamt att man undrar om det är på allvar eller om det är ironi.

Independent-filmens ABC - Hur man bygger en TV-studio: Draperi, en Rödskalle* samt en stege.
 
Vi gillar dock det ambitiösa med produktionen, att man faktiskt sjösätter ett sådant här projekt i en håla på Rhode Island. Bonus också för pervoscenen en av huvudkaraktärerna är inblandad i.

BETYG: 2/7 Denna dåliga lågbudgetzombierulle får ändå lite sympatipoäng för sin friska independent-anda och viljan att göra något utöver det hjärndöda - även om det kraschlandar en smula...

Regissörens fetisch för lavalampor existerade tydligen redan här.

Apropå fetisch.

Patrick Cohen ser ut att gilla det i alla fall.

Hur tänkte man här?

Vid händelse av zombieapokalyps - bunkra med schampo!

Och så lite drogromantik.
 
Blogger.com fortsätter att sunka ner sig och har försämrat videosökfunktionen så att fanskapet inte ens hittar klipp på YouTube längre. Så här är en extern länk till trailern.
 
*Strålkastare som heter Redhead på originalspråket.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar