What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 1 juli 2013

THE DISCO EXORCIST (2011) USA, 85 minuter. Regi: Richard Griffin.

 
 
Boogie on down - to Hell...

Vem skulle inte vilja stoppa ner handen i en sådan kalsong?
 
Rex Romanski (Michael Reed) är en sorglös hjärtekrossare som dansar sig in i kvinnornas hjärtan (och trososr) under diskokulans glittrande reflektioner. Rita Marie (Ruth Sullivan) faller för den charmige sexguden men finner sig snart brädad av porrstjärnan Amoreena Jones (Sarah Nicklin). Vad det nyblivna paret inte anar är att den försmådda Rita råkar vara en voodooprästinna i ondskans tjänst och hennes hämnd är gruvlig.

Disco extravaganza!
 
Jaså? Ytterligare en pajig neo-grindhouse-film med dåliga peruker, pålagda repor och - ve o fasa - humor! Det bådar ju inte gott, eller? Faktum är att det fungerar riktigt bra. Trots att humorn inte är speciellt subtil och 70-talsscenografin är miltals från den i "Tillsammans" är detta en ganska rolig och charmig film. Trots den låga budgeten och pajiga rekvisitan är detta en ganska välgjord film med snygga kameraåkningar och vinklar samt sköna effekter. Vissa uselheter känns beräknade för att hylla 70-talets tafflighet - och då främst i porrbranschen, medan andra är uppenbara missar med rekvisitan.

Snubben i bakgrunden ser inte alltför missnöjd över att ha blivit totalnobbad.
 
Michael Reed är också bra i huvudrollen och lyckas balansera på den där tunna eggen mellan allvarligt och lätt överspelat skådespeleri som passar utmärkt i denna film. Det bjuds på mycket nakenhet - ja även manlig - en del pajig gore och ett schyst soundtrack med nyskrivna tidstypsika låtar. En klart sevärd våffla.

BETYG: 5/7 Lyckas balansera på rätt sida av den fruktade humoreggen och bjuder på gott om schyst sex och våld därtill.

Vad har killen för kladd i nyllet?

Hmm...kanske inte direkt ett kreditkort från 70-talet?

Manlig kille.

"White powder!" Är det inte det Ku Klux Klan brukar skrika?

Nej, inga "eat your heart out"-skämt här inte.

"Rise...rise...RISE..."

Groovus Satanas.

Michael Thurber kanaliserar sin inre Lavey.

70-talstandborste? Njaaaaeeee...

Snygg komposition.

I all sin billiga pajighet påminner dessa zombier om klassiska gamla italienska sådana. Kudos!

Ett otäckt fall av demonbesättning. Hu!
 
Trailer
 
Pajig scen
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar