What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 28 september 2010

GOLDEN NINJA WARRIOR (1986) Hong Kong, 85 minuter. Regi: Joseph Lai & Godfrey Ho.



Total ninjaförvirring!

 Ninjabatalj!

Sherri (Queenie Yang), som tillhör Golden Ninja-ordern, får meddelande om att hennes far har mördats och reser till Hong Kong för att hämnas. Den som ligger bakom mordet är den ondskefulle bossen Eagle som förutom mord även sysslar med trafficking och våldtäkt. Även polisen försöker komma åt Eagle och de slår till mot en bordell samtidigt som Sherri infiltrerar den och sparkar duktigt med röv. Polisen skickar en av sina män att försöka ta reda på mer om den mystiska damen som så oannonserat hjälpt dem i deras brottsbekämpning. Efter hand blandas även två ninjaklaner in i striden. Dels Sherris Golden Ninja-order med hennes gode vän Michael (Donald Owen) i spetsen och dels Red Ninja-ordern som samarbetar med Eagle. Dessa två klaner har en lång historia av stridigheter sinsemellan. En salig hongkongröra uppstår!

 Något misogyn scen där trafficking-offer ska fostras.

Det dröjde inte länge innan man tappade "tråden" här och mest ägnade sig åt detaljstudie som bestod i garv åt omotiverade fenomen. Det var dock längre mellan skratten än normalt i en film Godfrey Ho har haft att göra med. Den kändes inte heller som en sammanslagning av olika filmer, vilket är ett signum för Ho, även om inledningen hade hämtats från bl a "Ninja Terminator" och var tämligen omotiverad. Nej, den här kändes mer som en vanlig kung fu-rulle man av nöd slängt in en del ninjaelement i. Trots tokiga ninjatrollkonster som att byta kläder från "civilt" till ninjadress i ett dåligt gjort jump cut, saknades den där klassiska ninjamystiken. Det blir rätt långtråkigt i soppan av usla scenbyten och karaktärer som dyker upp från ingenstans.

 Det är viktigt att ha en whitey med i ninjafilmen.

Det positiva är de pajiga slagsmålen, fullkomligt omotiverade scener och den totala frånvaron av politisk korrekthet. Jag har sett på nätet att många störde sig på nakenscenerna och alla grova fall av kvinnomisshandel. Äsch, säger jag, de är så pajiga och härligt omotiverade på ett superexploativt sätt att de bara blir roliga. Ett härligt exempel är när polisen gör razzia mot hotellet där traffickingen pågår och en av underbossarna och hans sadistiska dam ska mörka sin verksamhet genom att spela kärlekspar i ett av hotellrummen. vad gör de då? Jo, de tar av sig alla kläder och inleder ett passionerat samlag, som polisen ändå inte ser när de knackar på dörren för då skyler sig damen när underbossen går och öppnar. Ehh...okej? Det är också rätt snyggt att man har speedat upp fajtscenerna så de liknar Benny Hill-sketcher. Sedan har vi förstås alla underbara ljudeffekter. Klassiska överdrivna hongkongljud som här når nya höjder när t o m ljudet av en bildörr som smälls igen låter som en rallarsving. Gotta love it!

BETYG: 3/7 Uselheten räcker inte lika långt som vanligt i denna Ho-film utan blir rätt tråkig på sina ställen. Det finns dock en del komiska detaljer som räddar filmen.
 
 Finns det rök finns det ninja.

 Isch!

 I den här scenen arrangerar bovarna en fullkomligt meningslös charad för att kidnappa vår hjältinna.

Sherri har fått på sig sitt fina Björn Borg-pannband och ett par solbrillor på sniskan. 

 Huga! En dreglande våldtäktsman.

 Lite jobbig comic relief här...

 Björn Borg-ninja i hotpants framför (och i) futuristiska hus vi sett förut.

"Hmm, vart tog hon vägen?" 

 Antik stridskonst framför futuristisk miljö. Ack, en sådan bildpoesi!

Kolla in smakprovet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar