A NIGHTMARE ON ELM STREET (2010) USA, 95 minuter. Regi: Samuel Bayer.

Ganska ointressant "remake".

Visst vann Reinfeldt och hans kumpaner valet och visst kom SD in i riksdagen, men SÅ jävla hårt behöver du väl inte ta det?

Några ungdomar plågas av mardrömmar där en sadistisk demonlik mördare med bränd lekamen förföljer dem. Mardrömmarna är så verkliga att kidsen gör allt för att hålla sig vakna och därmed undgå en säker och fasansfull död. Var kommer den här ondskefulle figuren från? Nancy (Rooney Mara) ser sina kamrater, en efter en, falla offer för den demoniske mördaren. Hon måste finna en en utväg ur den bokstavliga mardröm hon befinner sig i innan hon somnar för gott...

"Imponerande" specialeffekter år 2010...

Hollywood fortsätter med sin recycling av gamla skräckfilmer och det är nog en återvinningsform som inte ens Al Gore skulle gilla. Grejen är att de flesta av dessa remakes är helt poänglösa och endast bleka skuggor av sina föregångare. Ungefär som om Marilyn Monroe skulle återupplivas och vandra omkring som en halvrutten zombie. Kanske inte fullt lika sexig längre?*

Ajdå, nu har nog kidsen rökt på igen.

Har man inte sett originalet kanske denna film är okej...jag vet inte, för jag har ju sett originalet och vet att det är en mycket bättre film, som när den kom var nyskapande och initiativrik. Typ tvärtemot denna film som trots all modern teknik inte kan bringa ett jävla dugg nytt till bordet. Vissa specialeffekter känns t o m lamare än i originalet som faktiskt kom för 26 år sedan! Jag har även svårt (läs: jag skiter fullständigt i) att engagera mig ungdomarnas olycksaliga öden. Några highschool-fräschingar dör - och!? Den nye Freddie Krueger (Jackie Earle Haley), som mördaren heter, tillför inte heller något nytt till den klassiska sagan. Han klarar sig hyfsat men känns mest som en axelryckning. Filmen är inte en direkt remake utan mer fritt baserad på originalet. Man har dock återanvänt vissa klassiska scener, men hade det inte varit fräschare att slänga in några nya snackisscener?

Freddy har praktiskt tändstål på sin fina handske. Är det nån som vill hänga med och campa?

På pluskontot kan man nämna att det är skönt att man fimpat humorspåret som perverterade originalfilmserien. Detta var en plåga och förstörde hela "Elm Street"-konceptet efter en mycket bra förstafilm. I denna film håller man sig till några ironiska kommentarer från Freddy, ungefär som i originalet. Även om Haleys Freddy inte var speciellt upphetsande gjorde han bra ifrån sig i slutet av filmen där han är skönt peddoäcklig. Och här kommer en smärre SPOILER om man har duktig associationsförmåga: Det enda någorlunda nyskapande i filmen var en liten passning till "Pulp Fiction". Mer säger jag inte om den saken.

BETYG: 3/7 Superhygglo av mig att ge filmen så högt betyg då den inte har mycket att hämta mot originalet, men har man inte sett 1984-års version kanske man kan ha lite behållning ändå av detta bleka recyclings-objekt.

Partytajm!!!

Den här känner ni väl igen?

Freddy brukar extraknäcka som "Brinnande Mannen" hos David Letterman ibland.

Det behöver inte vara slut på det roliga bara för att man hamnar i en liksäck!

Kålla in träjjlärrn! (eller skit i det...)

*Nekrofiler kanske inte håller med...