BLACK SHAMPOO (1976) USA, 85 minuter. Regi: Greydon Clark.

"He's bad...He's mean...He's a lovin' machine!"

Den superheta kombinationen av en svart muskelman i vita tajta kläder är nästan lite för mycket för denna upphetsade blondin.

 Märkligt nog är detta den första blaxploitation-film som recenseras på den här sidan. Högst anmärkningsvärt, eftersom jag älskar genren! Jag har tydligen inte tagit mig tid att kolla in en skön "brother-rulle" på länge. Så kan det gå när man jobbar typ...

Mr. Jonathans anställda fjollar sig, precis så där som alla bögar SKA göra...

Mr. Jonathan (John Daniels) är alla kvinnors dröm (och även en del mäns) - ett sexångande svart muskelpaket. På sin frisersalong tar han emot mängder av vackra kvinnor och ger dem bästa service, och då snackar vi inte bara schamponering... En dag dyker ett gäng råskinn upp och kräver att nya receptionisten Brenda (Tanya Boyd) ska följa med dem och ta ett snack med deras chef som har något otalt med henne. Mr. Jonathan säger åt henne att strunta i det och hänga med honom ut på middag istället. Middagen leder naturligtvis till het sex, då vi ska komma ihåg att vår frisörhjälte är en sexmaskin! Denna gång leder dock älskogen till riktig kärlek. När de återvänder till frisersalongen har råskinnen vänt uppochned på stället och misshandlat Mr. Jonathans personal. Brenda inser att hon inte har något val och smyger iväg till bovarnas boss och när Mr. Jonathan kommer för att hämta tillbaka henne avfärdar hon honom och ber honom dra. Men något står inte rätt till...

 

Mr. Jonathan himself tar hand om en kund.

 Vilken härlig film! Redan i inledningen sätts den underbara tonen när Mr. Jonathan schamponerar en kvinna till yttersta gränsen av kåthet samtidigt som Gerald Lees superfunkiga musik mal i en sexigt 70-tals-groove. "He's a real man" visksjunger The Gerald Lee Singers och brett leende sprider sig över mina läppar. Filmen är full av underbar funkig 70-talsfusion och kvackande wah wah-gitarrer som ger den där übermysiga stämningen man längtar efter. Det är rätt skoj att ljudmixen är långt ifrån 100% med abrupta klipp i musiken, ibland mitt i en scen. Den absoluta audiohöjdpunkten i filmen är när Mr. Jonathan sorgset beger sig hem till en brud för ett tröstsamlag. I den scenen har vi lysande exempel på omotiverat avhuggna musikklipp och scenen kröns av ljudeffekten när Mr. Jonathan bankar på brudens dörr. Notera särskilt sista knackningen där man lagt på något som låter som ljudet av domedagsbankningar på Helvetets sjunde port!

Mr. Jonathan på hembesök hos en MILF, blir uppehållen av MILF:ens små kåta döttrar. John Daniels bär sina egna kläder i rollen som sexmaskinen Mr. Jonathan.

Jag älskar det faktum att John Daniels i en nylig intervju berättade att han i princip spelade sig själv i den här filmen och att det inte var speciellt svårt. Han medger att han inte är någon särskilt duktig skådespelare, men prisar sina medarbetare som väldigt duktiga och talangfulla. Jag kan med lätthet påstå att Daniels är lite hemmablind i den här frågan då skådespeleriet är ganska dåligt och stelt. Men vad gör det när en massa brudar glatt kastar kläderna och även Daniels visar upp sin läckra muskelkropp? Då måste väl alla bli nöjda? Och räcker det inte med nakenhet så bjuds vi även på brutalt våld om än inte så blodigt (för dyrt...) Det begås t ex ett brutalt sexuellt övergrepp som känns helt klockrent! Hur kan jag uttrycka mig så hjärtlöst, undrar ni? Äsch, det finns inte en chans i helvete att man kan ta det övergreppet på något som helst allvar, ungefär lika lite som scenen när råskinnen vandaliserar frisersalongen till tonerna av någon slags clownmusik.

 

Ett råskinn våldför sig på inredningen i salongen.

 Skojigt är också faktumet att Daniels var lite smått obekväm med tanken på att spela en frisör, för som vi alla vet är det det bögigaste yrket i världen. Nu "avbögifierar" Daniels totalt den yrkesrollen när han framträder som en sådan sexatlet att självaste Shaft skulle känna sig som en 37-årig oskuld. Detta hindrar dock inte att Mr. Jonathan har två superstereotypfrisörbögar som anställda. Kom ihåg att filmen är från 1976, det var inte heeelt kosher att vara homosexuell på den tiden. Desa två anställda bjuder även in sin boss till en bögfest på landet som givetvis går i märklighetens tecken eftersom många festdeltagare är gay. Så underbart icke-PK! 8-D

Mr. Jonathan konfronterar bovarna. Nämnde jag att det är Daniels egna kläder?

Jag brottas lite med betygsättningen här då jag i ena stunden vill ge den en 6:a men i vissa partier känner att den sjunker ner till en respektabel 5:a, men eftersom jag känner att jag inte kan sluta babbla om den - och då med glädje i hjärtat - så måste den ändå få det högre betyget.

BETYG: 6/7 Blaxploitation är en underbar genre och den här rullen sviker verkligen inte, trots sin låga budget (eller tack vare?) Den är helt enkelt ascool!
 

Brenda tycks trivas med gangsterbossen...ELLER!?

Mr. Jonathan tröstar sig på det enda sättet han kan. Yep, det är i denna scen vi har skojig ljudmix.

Aldrig nån brist på sprit på en bögfest!

På bögfester är det alltid färgstarka människor! Eller vad sägs om yppig brud, tandlös hillbilly och naken brud med peruk? Sa jag förresten att det är Daniels egna kläder?

Vad råkar vår stackars bögfrisör ut för här egentligen? Notera f ö hur chict han knutit en scarf runt sitt nackstöd!

Är det inte..? Jovisst, en motorsåg!

Skulle kunna vara romantiskt hand-i-handspring om det inte vore för de nervösa blickarna bakåt och den där motorsågen. Härligt att Tanya Boyd springer med rumpan bar, även om hon är långt ifrån lika sexig som Pam Grier.

Lite blodigt blir det i alla fall.

Det är ju lite spoiler alert att kolla på trailers innan man sett filmen men den här är helt underbar. Speakern drar verkligen några stenhårda rhymes! He's a baaad muthafocker!

Här har vi inledningen av filmen som inte går av för hackor. Den här kan man kolla på innan man sett filmen. Njut!