What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 17 oktober 2010

CLEOPATRA JONES (1973) USA, 85 minuter. Regi: Jack Starrett.



Löskokt blaxploitation.

Mommy är en elak gangsterboss. För att göra saken värre utnyttjar hon kvinnor!

 Vi fortsätter här med att kompensera för bristen på blaxploitation-filmer på den här sajten och kollar in en av de mer välkända exemplen i genren. Tamara Dobson spelar specialagenten Cleopatra Jones vars främsta uppgift är att stoppa droghandeln, både på nationell och internationell nivå. När hon förgör en vallmoodling för 30 miljoner dollar i Turkiet gör hon drogbossen Mommy (Shelley Winters) väldigt upprörd och denna gillrar, med hjälp av några köpta snutar, en fälla för Cleopatra. Cleopatra är dock en dam som kan ta hand om sig själv.´

The man har inte mycket till övers för de svarta bröderna.

 Den här rullen kändes inte direkt som en äkta blaxploitationrulle, trots tuff svart brud i huvudrollen, trots att "the man" trampade på afromannen, trots stundtals funkig musik och trots att afrotugget var tungt. Nä, den här filmen var alldeles för mesig med stor brist på sleazighet och rått våld - något som verkligen hör genren till. Udda att jag inte hade sett den här tidigare då det är en av de mest kända blaxploitation-rullarna. Jag hade nog lite på känn att den inte skulle vara the real deal. En stor anledning till att den är bland de kändaste i genren tror jag beror på den höga budgeten och därmed den ökade mainstream-faktorn. Samtidigt är det samma faktor som underminerar filmen. Det är alldeles för tillrättalagt och karaktärerna är överdrivet pajiga. Ibland får man t o m lite otäcka James Bond-vibbar och då snackar vi ju för fan familjefilm! Inte riktigt vad man är ute efter när man drar igång en blaxploitation-film.

Fräscha bovar.

 Nu låter det säkert som om jag hatar filmen vilket inte är fallet. Det är faktiskt en helt okej rulle och i början myser jag lite åt att få se Dan Frazer som den rättrådige poliskomissarien. Frazer hade nämligen ungefär samma roll i den underbara TV-serien "Kojak" och när vi ändå är inne på ämnet måste man ju givetvis nämna att rollen som gangstern Doodlebug spelas av ingen mindre än "Kojaks" Huggy Bear - Antonio Fargas. T o m Shelley Winters har dykt upp i "Kojak"-periferin vid något tillfälle. Ja, det är rena rama familjefesten och som krydda har vi Michael Warren i en biroll. Han spelade den svarte snuten i "Spanarna på Hill Street", fast då utan den sköna afrofrillan har dras med i den här filmen.

"I'm yo worst nightmare - a nigga with a badge!" som Eddie Murphy sa i "48 timmar".

 Ja, så här kan det alltså se ut när den smutsiga storfinansen går in och ska mixtra med sköna genrer. Tillrättalagt och inte speciellt stötande eller upphetsande. Filmen känns nästan lite svensk, men då menar jag enbart i sin lagomhet, för i Sverige har vi aldrig riktigt lyckats behärska de där afrofrillorna och corvetter som hostar eld.


BETYG: 3/7 Lite hårt dömt av mig kanske då filmen faktiskt är rätt okej, men har man just sett "Black Shampoo" känns ju den här som rena dagisfilmen.

Mommy objektivifierar de stackars kvinnorna igen...

Reuben slänger iväg ett förstrött black power-tecken till sina homies. Filmens klart mest komiska scen.

Huggy Bear...förlåt, Doodlebug, håller sig med vit butler. Något som roar hans ägghjärenhantlangare till vansinne.

När Cleopatra inte bekämpar brott extraknäcker hon på Månbas Alpha.

Karate!

Huggy...eh, Doodlebug, plockar fram sin inre Don Corleone.

Korrupta snutar älskar att gå på kvalitétsfilm!

Hemligheten bakom en skön afrofrilla.

Dan Frazer skojar till och är nere med bröderna. Right on!

Här är en trailer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar