What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 7 oktober 2010

FORCED SURVIVAL (2006) USA, 38 minuter. Regi: Timothy Whitfield.



En liten film om våldtäkt.

 Men Jillian, inte är väl filmen så dålig att du behöver spy vatten?

Katie (Jillian Swanson) är en en ung tjej som mår fruktansvärt dåligt. Till på köpet är hon gravid. Hon beslutar sig för att ta sitt liv, men vad hon inte vet är att på hotellrummet hon valt för sin hädangång lurar en mordisk våldtäktsman.

Alla som inte dansar är våldtäktsmän!

Här har man försökt sig på att göra en seriös kortfilm där emfas ligger på relationen mellan karaktärerna. Jag lägger emfas på "försökt sig på" då man presterat ett synnerligen mediokert resultat. Det märks att Whitfield är en riktig amatör i sitt filmskapande då tekniska missar distraherar oss tittare. Jag snackar framför allt om ljudet som var riktigt kalkonartat med fåniga ljudeffekter, märkbar brusskillnad vid olika klipp och som kronan på verket svagt musikläckage i en känslig scen där det skulle vara tyst i bakgrunden. Den korta filmen känns trots sin längd utdragen och seg och de "konstnärliga" vinklarna adderar inte alls den seriositet jag är hundra på var tanken. Att skådeplatsen i sig är en jättelucka i handlingen gör inte saken bättre. Även själva slutet är det pekoralvarning på. Det fanns goda ambitioner bakom den här filmen, men kunnandet räckte inte till. Ett plus ska i alla fall gå till Whitfield som fick en söt tjej att plocka av sig paltorna i en film med så här uppenbart låg budget.

BETYG: 2/7 Försök till seriös film faller platt som en ångvältad pannkaka när man inte har kunnandet. Därav relativt hård dom till denna ammatörfilm.

Livet är som en macka med skit - du äter den men det är inte speciellt gott.

Kanske är det inte så jävla illa ändå? "När jag blev naturist fann jag glädjen!" (Dessutom ser livet jävligt coolt ut om man röker en cigg!)


Här ä trejjlärrn

1 kommentar: