RAGING BOLL (2010) Kanada, 89 minuter. Regi: Dan Lee West.

 

 

Boll slår tillbaka

Er hjälte: Dr. Uwe Boll.

 

Uwe Boll är en av världens mest hatade filmregissörer. Ja, kanske den mest hatade. Vi följer med när han kämpar för att få till storskalig distribuering i USA som i sin tur skulle leda till bättre distributionsavtal i Europa. Samtidigt diskuterar regissören den våg av hat han dagligen utsätts för på nätet. Det går så långt att han utmanar näthatarna på en uppgörelse i boxningsringen. Fyra "lyckliga" vinnare utses som får möta sitt hatobjekt i ringen.

Åsikter.

 

Uwe Boll har profilerat sig som en TV-spelsregissör med ett par titlar som faktiskt fick ganska stor distribution. "House of the Dead" och "Alone in the Dark" cementerade även hans rykte som den sämsta regissören sedan Ed Wood. Man skulle då kunna säga att det är ganska stor osis att dessa filmer fick den stora distributionen och därmed placerade dessa crappiga verk i skottgluggen. Den förstnämnda är ju inte sämre än hundratals andra skräckfilmer medan den andra faktiskt är fruktansvärt usel. Den fanns faktiskt i Udda Films arkiv en gång i tiden men kastades. En OTROLIGT sällsynt händelse.

Exponeringsskola 1A.

 

Det känns då ganska passande att dokumentären om Dr. Boll är relativt kass. Standardbilder på en schyst ljussatt Boll som direkt adresserar kameran, uppblandat med närbilder där kameran filmar av Boll på en skärm och andra flashiga standardgrepp, varvas med run-and-gun-bilder där man följer regissören i vardagen. Det är just dessa sistnämnda bilder som är så totalt amatörmässiga. Vi snackar skakig handkamera vars bilder ser ut att vara gjorda med en liten konsumentkamera. På sina ställen är det väldigt fult överexponerat medan det på andra ställen fokuseras på bakgrunden istället för objektet. Vidare är filmen bokstavligt talat färglös med sin urvattnade look. Har man månne anpassat färgkorrigeringen (i den mån det finns någon) efter de fula DV-kamerabilderna?

Tönt från tidningen Rue Morgue som är sugen på en asskicking.

 

Det känns även en smula långtråkigt att följa och lyssna på Boll. Det är ju en besvikelse när han är ett perfekt ämne för en dokumentär. Det blir dock en del upprepningar som skapar en ältande känsla i filmen. Sedan är det å ena sidan lite coolt att han faktiskt tar sig an fyra pajasar som kastat skit på honom medan det å andra sidan är sorgligt att låter deras skit bekomma honom så mycket. Det är en hel del bitterhet över den gode Boll och hans engagemang i andras hat ger bara mer bränsle åt brasan han så gärna vill släcka.

BETYG: 2/7 Rätt tråkig och dåligt gjord dokumentär där man tagit ett på papperet lysande ämne och gjort mediokert crap av det. Paradoxalt nog passande för ämnet...

Mama said knock you out.

Inte nog med att Boll serverar snubben hans eget arsel, han ligger sedan i rännstenen och spyr. Ouch!

Boll bejakar sitt ursprung.

Uwe pratar på den välbesökta premiären av "Postal".

 

Trailer