TINTIN ET LE MYSTÈRIE DE LA TOISON D'OR (1961) Frankrike/Belgien, 97 minuter. Regi: Jean-Jaqcues Vierne.

 

 

Anfäkta och ektoplasma!

Tintin, Kalkyl och Haddock. Den senare komplett med nyrik monokel.

 

Kapten Haddock (Georges Wilson) får en vacker dag ärva en gammal väns båt men när han och gode vännen Tintin (Jean-Pierre Talbot) åker till Istanbul för att inspektera fartyget upptäcker de att det är en rostig gammal skorv. Märkligt nog är den mystiske herr Karabine (Demetrios Myra) villig att betala ett överpris för rosthögen och samtidigt börjar våra hjältar utsättas för hot. Övertygade om att Haddocks gamle vän har en dold avsikt med arvet bestämmer sig våra vänner för att trotsa alla hot och gå till botten (!) med mysteriet.

Smokin' da sweat leaf.

 

Udda Film goes matiné och trivs med det. Givetvis är det nostalgitarmen det rycker i när vi sätter oss och spisar ett gammalt tintinäventyr. Eftersom vi är skeptiska till allt som andas stor hollywood-produktion kastar vi oss hellre över en gammal rulle från 1961 som i och med åldern adderar till nostalgikänslan. Vi hoppades även på en hel del politiskt inkorrekta detaljer som i den förra tintinrullen  "Tintin - Le Crabe aux Pinces D'or" vi recenserade (http://uddafilm.blogspot.se/2011/11/tintin-le-crabe-aux-pinces-dor-1947.html) men märkligt nog var det inte så mycket av den varan förutom lite förväntad exotism.

Den gode Kapten är inte sen att ta till flaskan.

 

Det är ändå roligt att se de gamla favoriterna gestaltas av riktiga skådespelare och särskilt Georges Wilson som Haddock är skön. Jean-Pierre Talbot ger ett ganska fjolligt intryck och skulle vara en härdad livstidsfånges ultimata dröm som flickvän på kåken. Även om vi myser åt denna barnmatiné börjar vi känna oss en smula för vuxna när Dupontarna dyker med sin bananskalshumor. Det är helt enkelt inget roligt hur nostalgisk man än är. Det banala äventyret kan kännas lite tradigt efter ett tag men karaktären Haddock räddar då oftast skivan. Den engelska översättningen där han hela tiden åberopar havstulpaner kändes inte direkt lika fantasifull som Karin och Allan B. Janzons svenska dito i seriealbumen från 60-talets slut och framåt. Vi älskar däremot när Haddock vrålar ektoplasma åt skurkarna!

BETYG: 4/7 Mys- och nostalgifaktorn är hög även om det trots allt är en banal äventyrsfilm för barn.

Soppan är så kryddstark att t o m tröjan blir röd...

Haddock går på grekfest.

Kapten Haddock: Brudmagnet.

Tintin tycker uppenbarligen handgemäng är kul.

Lugn alla tintinkännare, visst super även Milou till. Den gamla fyllhunden!

 

Fransk TV-spot.