POSSESSION (1981) Frankrike/Västtyskland, 124 minuter. Regi: Andrzej Zulawski.

 

 

Vadå separationsångest?

Den kära gamla muren.

 

Mark (Sam Neill) återvänder hem till familjen efter en längre bortvaro med jobbet och märker genast att en irreparabel klyfta öppnats i äktenskapet. Hans fru Anna (Isabelle Adjani) erkänner att hon träffat någon annan och vill skiljas. Mark som fortfarande älskar sin fru vill till varje pris behålla henne och konflikten öppnar en emotionell dörr som mest kan liknas vid pandoras box.

Man skulle kunna tro att äktenskapet är lite skört.

 

Det tycktes vara på tiden att vi på Udda Film tog en titt på denna älskade klassiker. Även om vi genom åren har hyst en intuitiv skepsis har ändå nyfikenheten funnits där. Man skulle dock lika gärna kunna säga åt Spindelmannen att ignorera sin spindelkänsla... Vår skepsis visade sig välgrundad då vi genast började skruva på oss åt det överspel skådespelarna ägnade sig åt. Sedan när vansinnet totalt bröt ut med hysteriska utbrott och den ena karaktären märkligare än den andra hade regissören förlorat oss

Här börjar det bli lite för mycket monogoskådespeleri.

 

Zulawski ägnar sig uppenbarligen åt någon slags symbolisk och terapeutisk själsonani som verkar grunda sig i en total separationsångest. Det är knappast någon slump att filmen är gjord i Berlin med den fina gamla muren allestädes närvarande som en påminnelse om total separation. Att regissören befann sig mitt i en smärtsam skilsmässa när filmen gjordes och att han bannlystes som filmare i hemlandet Polen känns väl som en logisk grundplåt till galenskapen vi tvingas bevittna. Det är bara synd att Zulawskis vansinne inte flyger. Vi känner oss bara alienerade av hans filmiska hysterivrål och slutar bry oss om att ens försöka förstå någon tredjedel in i filmen. Nej, även om vi tycker fotot har en del schysta kvalitéer är detta verkligen inte vår kopp java och vi letar vidare efter svängigare vansinne istället.

BETYG: 1/7 Yup! Vi totalsågar kallt denna hyllade klassiker då vi inte tycker galenskapen lirar ett endaste dugg utan bara tråkar ut oss.

Åhhhhhh-ngest.

Att gunga galet i en gungstol är kul.

Mark träffar sin hustrus älskare Heinrich. Det är väl ungefär så sådana konfrontationer brukar gå till va?

Vill Zulawski säga nåt med vimpeln på väggen..?

T o m statisterna beter sig märkligt.

Oj oj! Här har vi udda beteende deluxe. TeaAAAAterrrrr!

En slemmig kille.

Lite barnplågeri.

Bananas!

Jesus lider. (Och vi med...)

Berömd scen som är - you guessed it - totalt bananas!

En titt i kylskåpet. Korv, thousand island-sås och... lerfigurer?

Avancerad muggdoppning.

Och slutligen: ett fashion statement som heter duga.

 

En smått missvisande trailer. Skön detalj med freeze frame-en på Sam Neill i slutet...

 

Vi slänger väl in hysterioscenen också då.