THE WICKER TREE (2011) Storbritannien, 96 minuter. Regi: Robin Hardy.

 

 

The wicker yawn

Yeehaw! Stereotypa nyfrälsta texaskids.

 

Två nyfrälsta amerikanska ungdomar, varav den ena är sångstjärnan Beth Boothby (Brittania Nichol), reser till Skottland för att missionera och hamnar i en by djupt präglad av sina keltiska rötter. Ungdomarna dras in i bybornas festliga traditionella firande som visar sig ha ödesdigra konsekvenser för dem.

Nej, det är inte Craig Ferguson.

 

Inga större överraskningar väntar en när man kollar den här filmen förutom det faktum att den hade en smärre komisk ådra vilket adderade i negativ riktning till våra redan lågt ställda förväntningar. Det var just när denna farsartade humor började framträda bakom de redan endimensionella karaktärerna som vi började rynka på näsan. Annars är detta en typisk slötittarfilm som inte är speciellt förargelseväckande. Den saknar som väntat den charm som föregångaren "The Wicker Man" hade men vi slapp åtminstone se en överspelande Nicolas Cage vilken plågade tittarna med sitt agerande i nyinspelningen av filmen. Vi hade dock gärna sett byborna hänge sig mer åt sina hedniska ritualer än att brista ut i sång...

BETYG: 2/7 Typiskt tidsfördriv som sänks av sin sporadiska farshumor.

Kufiga bybor - check!

Byns slampa på orgasmjakt.

Filmens i särklass bögaste* ögonblick!

Fråga Olle...eller?

Han är inte precis någon ungdom längre Christopher Lee. Kanske därför detta var hans enda scen.

Insemination på G? Minspelet tyder på ett slags skådespeleri som väcker förakt.

Just det. Stefan & Krister-fasonerna når sitt äckliga klimax här. Nej, inte på det sättet.

Vad nu?

Sådana där keltiska tokerier.

 

Trailer

 

*Visst låter det roligare än "bögigaste"?