Udda film: INFERNO (1980) Italien, 106 minuter. Regi: Dario Argento.

torsdag 26 juli 2012

INFERNO (1980) Italien, 106 minuter. Regi: Dario Argento.

De där uschliga Tre Mödrarna igen...

Mystisk dam och fet katt.

Rose (Irene Miracle) bor i ett mystiskt gammalt hyreshus och när hon köper en bok skriven av arkitekten Varelli i antikhandeln bredvid blir hon varse om häxorna vid namn De Tre Mödrarna. Hon misstänker snabbt att huset hon bor i är en av häxornas hemvist och denna nya kunskap försätter henne i omedelbar fara. Skrämd kontaktar hon sin bror Mark (Leigh McCloskey) som studerar i Rom och denne beger sig till New York för att hjälpa sin syster.

Piazza Mincio blev genast ännu snyggare när Mario Bava trollade med sitt ljus.

Denna klassiker hade legat länge i Udda Films arkiv och samlat damm utan att bli sedd. Märkligt kan tyckas då alla filmkonnässörer med självaktning borde tagit sig igenom de flesta av Argentos verk för länge sedan. Förklaringen blir uppenbar när man börjar titta på filmen. Som vanligt är det ett väldigt vackert hantverk med underbar scenografi och fantastiskt ljus. Nyligen nämndes här på Udda Film att endast Maria Bava och Dario Argento kommer undan med detta färgade ljus (http://uddafilm.blogspot.se/2012/07/werewolf-in-womens-prison-2006-usa-85.html) som så ofta missbrukas i skräckfilmer och den här filmen hamrar verkligen hem den poängen. Bava medverkar faktiskt i den här produktionen och omnämns som ansvarig för visuella effekter men hade tydligen betydligt större ansvar än så då han ofta hoppade in för en hepatitsjuk Argento och givetvis är Bava dirigenten bakom ljussättningen här. Hans ljussättning kan jämföras med Morricones musik - genialisk! Nej, Ennio Morricone ligger för en gångs skull inte bakom musiken utan den har Keith Emerson gjort i samma progressiva anda som Argento-bekantingarna Goblin. Nåja, tillbaka till poängen. Med risk för att korsfästas av Argento-puritaner hävdar Udda Film att Argentos övernaturliga filmer helt enkelt blir jäkligt långtråkiga i sitt irrande i lönngångar och märkligheter. Filmerna tenderar att hoppa mellan löjligt trams i manusväg och ren filmpoesi vad gäller bildspråket. Visst kan man uppskatta det underbara hantverket men utan en fängslande handling eller medryckande stämningar blir det inget annat än trist.

Porrigt ljus på bibban. Aaooo those naughty librarians!

Udda Film rekommenderar ändå en titt på den här filmen för en lektion i ljussättning och scenografi. För blodhunden finns det även en del skojiga mord och alla katthatare lär även få sitt lystmäte. Redaktionen överväger dock att plocka in några praktikanter för att gå igenom all hatmejl när betyget endast blir:

BETYG: 2/7 Att man får cinegasm av hantverket hjälper ju inte när storyn tråkar ut en totalt.