What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 21 september 2012

THE DICTATOR (2012) USA, 99 minuter. Regi: Larry Charles.



Komedier...

Diktatorn med Gandhi. Notera smakfull staty i bakgrunden.

Diktatorn Aladeen (Sacha Baron Cohen) hotas av en FN-intervention då han i hemlighet låter tillverka kärnvapen. Han bestämmer sig för att tillfälligt lägga det vardagliga förtrycket av sina undersåtar åt sidan för att resa till New York och adressera FN:s nationalförsamling på sitt eget säregna vis. Det finns dock konspiratoriska krafter i hans led som minst sagt ställer till det för honom under denna resa.

Smakfullt Wii-spel.

Sacha Baron Cohen har då verkligen kommit upp sig sedan dagarna som Ali G - ni vet, på den tiden han var rolig. Vad vi serveras här är en typisk Hollywood-komedi med värdelöst "komiskt" skådespeleri och uppstyltade situationer. Förmodligen är den snäppet vulgärare än de flesta storbudgetkomedier med tanke på Baron Cohens medverkan, eller så är vi här på Udda Film så out of touch med dagens komedier att vi inte märkt en eventuell ökning av runk- och bajsskämt de senate decennierna. Varför skulle vi gjort det när vi skyr traditionella komedier som pesten (EFTERSOM DE INTE ÄR ROLIGA!)?*

I Wadiya tror man inte på rakning.

Det dröjde inte mången minut in i filmen innan vi här på redaktionen satte oss på våra höga hästar och avfärdade filmen som ytterligare ett pisstråkigt ytligt glänsande hollywood-försök att vara rolig. Motvilligt började vi dock småle lite och fnissa i vissa situationer. Inte ofta, men lite här och där och då främst åt detaljer som t ex de sköna "arabiserade" soundtrack-låtarna och det sköna Wii-spelet. En sekvens med ett huvud senare i filmen lockade t o m till ett regelrätt skratt. Annars känns den här filmen alldeles för traditionellt tråkig då själva karaktärerna inte är roliga. Detta trots Baron Cohens talang att imitera olika sätt att tala på ett fantastiskt sätt. Manuset är löjligt och diktatorns slutplädering om demokrati känns infantil i sin ironisering. Nej, det här är en glänsande hollywood-bajskorv med några små pärlor nedtryckta i den stinkande korven.

BETYG: 2/7 Schyst ändå att några fniss och skratt kan lyfta denna rulle över bottenstrecket.

"Intelligenta" sexskämt.

I den här scenen bjuder Anna Faris på typiskt komediskådespel. Spypåse fram.

Ovanlig, men inte speciellt rolig, misshandel.

Roligt - på riktigt!

Pinsamt - på riktigt!

Trailer

*Vi vill här på Udda Film tydligt påpeka att vulgäritet samt kiss- och bajsskämt i sig inte behöver vara något negativt. Det är HUR dessa framförs som vi bygger värdegrunden på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar