99 WOMEN (1969) Lichtenstein/Spanien/Italien/Västtyskland/Storbritannien, 90 minuter. Regi: Jesús Franco.

 

 

...and all are a problem.

På väg till kabaré?

 

Det är verkligen hög tid för en Jesús Franco-festival här på Udda Film då denne regissör är en riktig sköning som blandar högt och lågt. So here goes!

Marie (Maria Rohm) anländer till en ö och fängelset med öknamnet "Dödens Slott" där hon snabbt får veta sin plats av den sadistiska fängelsedirektören Diaz (Mercedes McCambridge). Fångarna får sina namn ersatta med nummer, #99 i Maries fall, och straffas hårt för minsta påstådda förseelse. Därtill väljs en och annan fånge ut för "kärlekstjänstgöring" hos öns guvernör (Herbert Lom). Då myndigheterna misstänker att allt inte står rätt till i fängelset skickas en inspektör (Maria schell) för att undersöka situationen. Hennes mer humana inställning väcker hopp hos fångarna men när direktören och guvernören kör över henne försöker Marie och några medfångar istället fly.

Nej då. Kvinnofängelse där superheta Rosalba Neri välkomnar med sköna kläder.

 

Nej kids, det är inte en Jay Z-musikvideo detta utan vår käre Jesús Francos första WIP-film. Man kan lugnt säga att det är en trevande början om man betänker faktumet att han sedemera blev genrens sleazigaste kung. Andra kanske inte vill se det på det sättet utan snarare att Franco ännu inte hade degenererat till den nivån han senare skulle husera på. Många klassiska element finns med såsom: minimala fångdräkter, sadistisk direktör, catfights, tortyr och lesbianism. Det är dock väldigt tama versioner av sagda element och det finns t o m ett seriöst försök till story. Vissa konstnärliga flashbacks är riktigt pajiga i trogen Franco-anda men de erotiska scenerna och de lesbiska yttringarna är i vissa fall riktigt finstämda kontra sleazigheten han senare skulle bjuda på. Ibland blir hans lek med fokusen dock ganska irriterande. Sedan kanske inte våldtäkterna är speciellt finstämda men de är långtifrån lika brutala som senare versioner. Man ska ha i åtanke att det faktiskt var 1969 filmen spelades in och censorerna i Spanien var verkligen på hugget under denna tid.

Rosalba Neri åmar sig - och det får hon göra.

 

Det blir dock lite segt när man kollar på en WIP-film som inte är supersleazig och när de dramatiska elementen inte lyckas täcka upp helt blir ju inte behållningen så jättestor. Intressant är det emellertid för oss francofiler att spana in regissörens första stapplande steg i denna mysgenre. Notera att det även finns en XXX-version som är ca åtta minuter längre men i denna är det bara en massa helt meningslösa sexscener inklippta som ser långt ut från att höra till filmen. Franco själv fnyser över denna version som han menar någon "nolla" har hottat upp. Man kan bara hålla med då man inte med bästa fantasi skulle kunna föreställa sig att det är filmens karaktärer som utför sexakterna.

BETYG: 3/7 Intressant historiskt dokument för francofiler men annars en rät seg historia med väldigt lite sleaze för att vara en WIP-film.

Avslappnad stämning i kurran.

Spänd stämning i kurran.

Filmens otäckaste scen där en stackars pytonorm misshandlas grovt.

 

Vilken spjuver han är Franco. Den svarthåriga bruttan har svarta underkläder...

...den blonda har vita...

...och följaktligen har den rödhåriga - ja just det!

En scen ur XXX-versionen. Vilka i helvete är dessa brudar i sina Z-filmsperuker???

Efter en skön natt i naturens sköte...

Brott och straff.

 

Trailer med snusk

 

Rosalba Neri är snygg... Tur att hyckleripolisen sov.